Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. På kryssning i Västindien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
punktliga etikettväsende stundom var litet
löjeväckande, kan icke nekas; men det framviskades
blott, och vågade aldrig öppet visa sig. Vad hans
egenskaper som officer och sjöman angår, vill jag
blott säga, att de ansågos mer än fullgoda. Lång
vana vid befäl hade givit honom full kännedom om
sina skyldigheter i förra fallet, och han nedlät sig
aldrig (detta skulle vara stridande mot hans
karaktär), att låta befäl eller gemenskap veta, huruvida
han var hemma eller ej i vad som rörer det senare
eller sjömannens yrke. Vad hans moraliska
karaktär angår, så tillstår jag, att i det fallet var han
mycket svår att komma under fund med. Att han
aldrig tillät sig något som i ringaste mån var
nedsättande för en gentleman, är säkert; men han var
tillika så förbehållsam och sluten, att det var nästan
omöjligt att bedöma hans känslor; någon gång,
fastän mycket sällan, kunde han exponera dem, dock
för ett ögonblick blott, varefter han åter slöt sig
inom sig själv. Att han var självisk, tror jag; men
vem är ej det? De högt uppsatte äro det mer än
andra, icke så mycket av sig själva, som icke mer
därav att deras jag upphöjes av dem, som omge
dem. Lätt sårbar i sin stolthet, var han dock
oåtkomlig för groft smicker. Jag nästan tror att på
fartyget, var den smilande Culpepper den person,
för vilken han hyste den minsta aktning. Sådan
var kommendörkapten Delmar.
Mr Hippesley, sekonden, var en bredaxlad,
ohyvsad person. Han liknade mer en master vid flottan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
