Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. På kryssning i Västindien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än en sekond. Han var en fullgod sjöman, och
sannerligen, för att vara sekond, en ganska
beskedlig karl. Det enda, som behövdes, var att låta hans
ögonblickliga vrede få fritt avlopp genom
säkerhetsventilen av hans mun; uraktlät man detta, kunde
man vara säker om, att en explosion skulle följa.
Han har som vi säga ombord, fartyget till sin hustru,
d. v. s. han satte sällan foten i land. När så hände,
syntes han alltid orolig att åter komma ombord.
Han stod på god fot med officerarna, utan att
därför vara förtrolig med dem, och var mycket
aktningsfull emot chefen. Det skulle icke ha funnits
någon officer i flottan, som bättre passat åt
kommendörkapten Delmar, än just mr Hippesley,
vilken, ehuru han någon gång kunde brumma över,
att icke bli befordrad, i det hela syntes ganska
liknöjd om saken. Manskapet tyckte om honom,
vilket de alltid göra med var och en, som, evad hans
egenheter än må vara, är jämn och konsekvent.
Ingenting är mer obehagligt för folket, än att segla
under en person, som de för att nyttja deras egna
uttryck, "icke veta var de hava".
Andra och tredje löjtnanterna, mr Percival och
mr Weymiss, voro unga män av god familj och
höllos till följd därav, icke på så långt avstånd av
kommendörkapten Delmar. De voro av ett städat
väsende, goda sjömän och välvilliga mot sina
underlydande.
Mr Culpepper, skeppsskrivaren, var min avsky
– en snuskig, örontasslande, smickrande, bockande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
