Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. På kryssning i Västindien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gammal skälm. Mastern, mr Smith, var en stilla,
jämn och oförarglig man, fullkomligt hemma i, och
alltid uppmärksam på sin tjänst.
Marin-officern, mr Tusk, var en nolla, inneboende
i en röd rock. Läkaren var en lång herre, mycket
noggrann i avseende på klädseln, men ganska
kunnig och fullkomligt hemma i sitt yrke.
Mina kamrater voro för det mesta unga män
av god familj, med undantag av Tommy Dott, som
var son av en uppbörds-underofficer, och mr Green,
vars far var skomakare i London. Jag vill likväl
icke uppehålla mina läsare med dem, utan fortgår i
min berättelse.
I allmänhet är det brukligt, att kadetterna få
uttaga proviant och rom utöver sina portioner, och
betala skeppsskrivaren därför särskilt; men sådant
ville icke mr Culpepper medgiva. Han var
sannerligen den snålaste och obehagligaste gamla
smulgråt jag träffat inom flottan. Vi hade aldrig mat
eller grogg nog; till och med ljusen räckte ej
till.
Vi klagade ofta för sekonden, men han var icke
böjd för att hjälpa oss; han sade, att vi hade vår
portion, och det var allt, vad vi kunde begära; att
för mycket grogg var skadligt för oss, och att för
mycket ljus gjorde, att vi sutto uppe sent, i stället
för att gå till kojs; han var i allmänhet mycket noga
med ljussläckningen. Detta var emellertid
anledningen till krig på liv och död emellan kadetterna
och mr Culpepper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
