Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. På kryssning i Västindien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en örlogsmans besättning? Var man sätte sig ned
på däck – ge befallning, att var och en sätter
sig!
Befallningen åtlyddes mekaniskt, och, så snart
besättningen satt sig, fortfor kommendörkaptenen:
– Jag skall säga er något, mina gossar; jag
skäms för er; sättet att släcka eld är att vara kall
och lugn, lyda order och hålla sig tyst. Sansa er
nu alla; ty, intill dess ni alla äro fullt lugna, ska ni
få sitta kvar, där ni äro.
Efter några sekunder fortfor han:
– Nå, gossar, äro ni nu lugnare? Kom ihåg:
varen kalla och hållen eder tyst. Timmermän! Äro
pumparna klara?
– Ja, sir, svarade uppbördstimmermannen.
– Nu, eldsläckare, gå efter edra pytsar, ingen
annan får röra sig. Tystnad! Inte ett ord! De
tre första kanonserviserna till sina kanoner! Tyst
och stilla, jag ber! Nå, ären I nu alla lugna? Till
stationerna då, gossar, och avvakten vidare
order!
Det var förvånande, huru lugnad besättningen
blev genom detta välberäknade förfarande av
chefen. Denne fortfor nu att giva befallningar. De
tvenne yngre löjtnanterna nedskickades, för att
undersöka, var elden var, och åtvarnades, att icke
upplyfta luckorna, om de förmärkte, att det var i
spritrummet.
Jag hade varit på däck någon stund och, som
jag kände förhållandet, var jag naturligtvis på intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
