Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Mina äventyr och kryssningar på ett sjörövarskepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Cato, svarade han; vi ha ej ett ögonblick att
förlora; jag förstår allt. Han fattade mig i armarna
och drog mig till ingången av den trånga passagen,
vari jag nyss nedfallit, och, så snart vi voro inkomna
rullade han tre stora stenar, som synbarligen förut
begagnats för samma ändamål, framför ingången, så
att denna helt och hållet tillstängdes.
– Se så! sade han lutande sig tillbaka, helt
utmattad, var lugn, Cato, vi äro nu säkra. De skola
i ögonblicket vara på höjden av kullen.
Vi kvarblevo på samma ställe omkring tio minuter,
då vi hörde röster icke långt ifrån oss. Det var
kaptenens förföljare; men det märktes att de hade
tappat spåret. Efter någon stund bortdog ljudet,
och vi hörde ingenting mera. Vincent sade då:
– Du höll på att rymma, Cato!
– Jag var redan fri, svarade jag; jag sade er ju,
att jag skulle rymma.
– Det är besynnerligt, att du kunnat upptäcka
gångstigen; var det någon, som förrådde den för
dig?
– Ingen, sade jag och berättade därpå huru jag
fallit ned emellan klipporna.
– Nåväl, du har återgäldat din skuld, och mer
än du var mig skyldig, sade han. Du har frälst mitt
liv den här gången, och detta, då allt hopp var
förbi.
– Fastän det skall kosta på mig att skiljas ifrån
er, så återgiv mig då den frihet, som jag förlorade
därigenom, att jag frälste er från hundarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
