Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Mina äventyr och kryssningar på ett sjörövarskepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
er med fullt förtroende och full tillförsikt, tills ni
finner tjänligt att återgiva mig min frihet.
– Du önskar således ändå lämna mig?
– Jag har anhöriga och vänner, har en
tjänstebana att fullfölja. Vad kan jag vinna med att stanna
här, utom er vänskap? Sjörövare blir jag aldrig, det
kan jag försäkra er. Jag önskar av allt mitt hjärta,
att ni inte vore det.
– Men vem skulle bli sjörövare, om inte de
svarta? svarade Vincent. Bära de inte
Cainsmärket? Äro de icke brännmärkta? Skulle icke deras
hand vara mot var man, utom deras eget släkte?
Vad är araben annat än en sjörövare i öknen, detta
hav av sand? Svart är sjörövarefärgen; även de
vita sjörövarna erkänna sanningen härav, varför
bruka de svart flagg annars?
– I alla fall är det ett yrke, som sällan slutar
gott
– Vad betyder det? vi kunna ej dö mer än en
gång. Jag frågar icke efter, huru snart. Jag har ej
funnit livet så särdeles behagligt, att jag sätter något
värde därpå, det kan jag försäkra dig, Cato; det
finnes blott ett ting som är ljuvt i livet, en känsla
som aldrig domnar och aldrig dör; det är hämnden.
– Äro inte kärlek och vänskap ljuva? Den
förstnämnda kan jag visserligen icke yttra mig
något om.
– Jag känner den inte mer, än du. Man påstår
att vänskapen är den, som varar längst; och till bevis
på, huru varaktig den är, riktade jag nyss min pistol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>