Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Jag blir befordrad till löjtnant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta skedde en måndags afton, och, som det då
var försent, beslöts att duellen skulle äga rum
följande afton i solnedgången. Jag förmodar, att
kommendörkapten Delmar föreslagit denna tid, framför
följande morgon, enär han visste, att hans
motståndare var erkänt skicklig duellant och han därför
önskade ordna sina affärer före striden.
Jag bör anmärka, att kommendörkaptenen långt
ifrån stod på förtrolig fot med sina officerare.
Mastern och doktorn voro gamla skeppskamrater och
emot dem var han vänlig. Antingen han nu icke
fann för gott att begära den tjänsten utav någon av
löjtnanterna, eller orsaken var någon annan, visst är
emellertid, att han skickade efter mastern, för att
anmoda honom att bliva hans sekundant vid duellen,
och då mastern återkom ombord, tillsade han mig
att gå iland med chefens pistoler, men akta att icke
någon fick se dem. Bud skickades även till
doktorn, att gå i land till chefen.
Då läkaren och jag kommo i land till det hus, där
chefen bodde, och blevo visade upp, funno vi yttre
rummet tomt. Jag hade lindat ett stycke segelduk
om pistolfodralet, så att det liknade en packe
depescher, att avgå till England; jag avtäckte det nu
och satte det på ett av borden. Några minuter
därefter kom chefen ut, och jag blev högst förvånad
över hans utseende. Hans ansikte var mycket
upphettat, och han syntes vackla i sin gång. Även
doktorn såg på honom med förundran. Vi visste, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
