Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Åter i Curacao
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Se dit, sir, ropade Bob Cross, pekande på
fregatten.
Jag vände mig om och blev varse folket i vanten,
varifrån de efter överskepparens pipa gåvo mig tre
hurrarop; en artighet, som jag icke drömt om, och
som rörde mig ända till tårar. Jag reste mig upp och
tog av mig hatten; båtbesättningen återgav
hurraropen, fällde åter årorna och rodde till skonerten.
Jag steg ombord, befallde alle man akterut, uppläste
mina order och Bob Cross’ förordnande, varefter
jag nedgick i kajutan, ty jag önskade vara allena.
Jag hade nu befäl å eget fartyg, ehuru jag icke
var mer än tjugo år, och betänkte, vilken bana som
låg öppen för mig, om jag hade lyckan med mig
och icke försummade något tillfälle att utmärka mig;
jag föresatte mig också, att aldrig göra det, och bad
till Gud om bistånd i mina bemödanden. Lord de
Verselys godhet hade gått mig djupt till hjärtat; jag
önskade ivrigt lämna honom tillfälle att känna sig
stolt över mig. Sedan tänkte jag på möjligheterna
för och emot mig.
Bäst jag satt fördjupad i mina tankar knackade det
på kajutdörren.
– Kom in! sade jag. Åh, är det du, Cross! Det
gläder mig att se dig; sätt dig där; som du ser, Bob,
fick jag ändock eget befäl till slut.
– Ja, sir, och jag hoppas att ni inom kort
kommer att stiga i graderna. Jag måste skriva till min
flicka och berätta henne min stora framgång; det
skall göra henne och hennes mor så lyckliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
