Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 38. På grunt vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Vi måste hava kommit gruvligt i lä, sir.
– Ja, svarade jag; men strömmen sätter
förfärligt under svåra stormar, och så oregelmässigt här
på kusten, att det icke förvånar mig; vi måste haft
en nordväst ström, och troligen äro vi någonstädes
häromkring, tillade jag, sättande passarfoten på
stället.
– Det synes knappt möjligt, sir, svarade
mastern, likväl fruktar jag, att det måste vara så – och
om så är, tillade han, dragande djupt efter andan,
fruktar jag, att det är alldeles förbi med oss, så framt
icke något underverk sker.
– Jag är av samma mening, mr Hillyer; men
låtsa ingenting härom, svarade jag, stormen kan
lägga sig; vinden kan kasta om, vi kunna bliva
frälsta. I alla fall är det ej värt att komma fram med
ledsamma nyheter för bittida, och jag får därför be
er icke nämna något om saken. Några få timmar
skola avgöra vårt öde.
– Men Dryad är en god mil i lä om oss, och
djupet avtager här så hastigt, att med de segel hon
för, måste hon stöta på inom en timme.
– För henne finnes ingen möjlighet till
räddning, det är säkert, återtog jag. Jag hoppas blott,
det må bli så stark tjocka, att vi icke kunna se henne.
– Ingen själ blir frälst, sir, tillade mastern
rysande.
– Jag skulle tro, att det är omöjligt, mr Hillyer;
men vi skola alla en gång dö, och om de nu gå
förut och vi följa dem efter, så låtom oss åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>