Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Halsstartighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
du får skrifva på din broders räkning, ty ingen annan,
knappast mig, beviljas ett dylikt nådebevis.
— Prat, gumma lilla, får icke prostinnan, hvar gång
hon är här, taga ut böcker, och beskåda så den ena som
andra.
— Ja, se hon är lärd, gudbevars, — sade icke utan
en liten hånfull dragning på läpparna, fru Althea.
— Men jag anser icke dig, uppfostrad af en
vetenskapsman, som din fader var, så lärd som hon? — Hertz
såg djupt i sin hustrus ögon, — men har ingen sagt till
Gabriel att kauVt serveras här i eftermiddag?
— Gabriel är i prestgården! — sade Eva.
— Jag tror att han är lika förtjust i din styfmor,
Ursula, — bon var äfven inne,—som gumman min
påstår mig vara.
— Det ser så ut, — svarade lakoniskt Ursula, i
det hon steg upp, gick till ett af borden med
glaslådorna, på hvilket hon öppnade locket, tilläggande med
en på en gång hjertlig och ödmjuk blick på Hertz, —
får jag?
Han nickade bifall.
Eva gick ut, och Hertz sade till Max:
— Du har en fordran innestående hos Ursula?
— Det var en öfverraskande nyhet, — smålog Max.
— Ragnar lät inskrifva dig och henne som
mot-faddrar till den lilla nu faderlösa Elin.
— En fadder kyss? — och Max såg upp lill henne,
med en leende varm och bedjande blick?
Mörkröda skyar foro fram och åter på Ursulas
kinder, som der hon stod vid glasbordet, lutade sitt
hufvud mot en dyrbar grupp i vax.
Max, som med en smekning förde undan Marianne,
gick bort till henne.
— Ursula är för god och samvetsgrann, för att ej
vilja betala sina skulder, — log han.
— Var nu ej barnslig, min söta flicka, — sade fru
Althea, — har icke du och Max som barn vexlat
mången broderlig och systerlig kyss.
— Den der granna färgen, — skämtade gubben,
— klär dig icke Ursula, du är verkligen vackrare med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
