- Project Runeberg -  Personhistorisk tidskrift / Femte årgången 1903 /
79

(1899-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några svenska talande vapen på 1200- och 1300-talen, af L. Fr. Läffler

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vidare är att märka, att, om grafstenen användts
som källa af biskopskrönikans författare, skulle
man väntat, att han också nyttjat denna sten-urkund
för att omtala det af densamma då framgående faktum,
att biskop Karl begrafts i Linköpings domkyrka. Detta
omtalar han nämligen om flera af hans företrädare
och en af hans efterträdare (Laurentius, oct. Linc.;
Benedictus, sept. Linc.; Katillus, XXI Linc.). Då
sådant emellertid icke skett i fråga om biskop Karl,
ligger det, synes det mig, närmast att antaga, att
krönikeförfattaren, som måste antagas ha känt till
grafstenen, af dennas då förmodligen ännu fullständigt
bevarade inskrift – man erinre sig, att de stora
eldsvådorna, som förstörde domkyrkans inre och kanske
då äfven grafstenen i fråga, ägde rum 1546 och 1567,
således efter krönikans avfattande – funnit, att
stenens Carolus Batyr var en helt annan man än biskop
Karl Bather (obs. att Dominus och titlar, som brukas
framför högre andliga värdigheters innehafvares namn,
saknas framför namnet på stenen!). I själfva verket är
detta ett mycket rimligt antagande. Tillnamnet Baat
synes hafva varit ganska vanligt under medeltiden. I
SRAP. upptagas för tiden 1350-1400 ej färre än sex
olika förnamn med tillnamnet Baat; och af dessa
är åtminstone Karl Baat namn på minst två olika
personer (en från Upland, en från Småland). En af
dem, väpnaren Andreas Baat, bar ett helt annat vapen
(lilja på sned; se Hildebrand, Sv. sig. 3: 672). En
annan Andreas dictus Bat nämnes redan 1291, då han
gör sitt testamente (Sv. Dipl. II: 117). Det kan här
tilläggas, att den omständigheten, att i Linköpings
biskopskrönika skrifves med nominativändelse Bather,
medan »chronologia vetusta» har Baath och grafstenen
åter med nominativändelse Batyr, ingalunda kan
användas som bevis för att den förstnämnda formen är
lånad frän den sistnämnda. Bather har i rimkrönikan
tillkommit för rimmets skull (med ather i föregående
vers), alldeles som namnet Bengt, som flerstädes
så skrifves, en gång i rimslut blifvit Bencgther
(rim på tenckter); se vid Benedictus, sept. Linc.,
första versen.

Blapanna: Esbiörn Blapanna, som äfven nämnes i flera
diplom frän 1300-talet, bär i ett sigill, som finnes
vidfogadt ett diplom af 1414, där han namnes Æsbyorn
Blaapanna
, en vapenbild, som dr K. H. Karlsson,
efter hvad han muntligen meddelat mig, uppfattar
som ett morianhufvud (en »blåmans hufvud»), medan
Silfverstolpe uppger (Sv. Dipl. fr. 1401 II. s. 785),
att sigillet är »otydligt (figur omgifven af
strålar?)», och K. A. Kullberg om ett samme mans
sigill till ett diplom af 1400 säger, att det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 19:13:07 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/pht/1903/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free