| 57 |
Hedvig Elisabet Charlottas dagbok, öfversatt och utgifven af Carl Carlson Bonde. I 1775-1782. Stockholm, P. A. Norstedt & Söner. XXIV + 475 s. 8:o.
Egaren af Ericsberg med dess rikhaltiga samlingar och oskattbara arkiv, friherre Carl Carlson Bonde, har med föreliggande arbete påbörjat ett jättearbete, nämligen utgifvandet af ett svenskt memoarverk, som, när det blifver afslutadt, torde komma att få en sådan betydelse och omfattning, att det i detta hänseende står oöfverträffadt i vårt land. Det vore att hoppas, att utgifvaren sjelf komme att fortsätta redigeringen och öfversättningen af de kommande delarne, ty derigenom skulle uppnås den enhetsverkan, som är ett hufvudvilkor för ett arbete af detta slag. Med de brefsamlingar och dagböcker, som stå utgifvaren till buds i ofvannämnda arkiv, och den stora beläsenhet han besitter, icke minst på memoarlitteraturens område, är det honom lättare än för de fleste att företaga sig ett arbete af denna natur. Också har han lyckats deri på ett alldeles utmärkt sätt.
Mot öfversättningen kan visserligen en del smärre anmärkningar framställas, men för den, som haft tillfälle att läsa i sjelfva originalet, synes å andra sidan huru snart sagdt virtuosmässigt försvenskningen sluter sig efter originaltexten med dess hackiga och af germanismer späckade franska.
Man har gjort den anmärkningen, att det skulle gifvit publikationen ökadt värde, om den varit utgifven med diplomatisk noggrannhet och på franska språket. Anmälaren kan ej dela denna åsikt, då ju dagbokens höga författarinna icke spelat en sådan roll, att hennes journal tillhör verldshistorien. Annat vore förhållandet t. ex. med en Lovisa Ulrikas dagbok. Att äfven damer ur de allra högsta kretsarna i forna dagar skrefvo dålig franska är alltför kändt för att man skulle behöfva framlägga bevisen derom i en lång följd af volymer. Hedvig Elisabet Charlotta skref visserligen bättre än många sina samtida, men i språkligt hänseende är hennes dagbok ingalunda så framstående, att dess utgifvande på franska vore berättigadt.
Att här redogöra för denna första dels innehåll är ingalunda meningen. Afsigten med dessa rader har endast varit att påpeka det i alla afseenden märkliga arbetet, som bl. a. innehåller synnerligen intressanta meddelanden om brytningen mellan Gustaf III och enkedrottningen samt många till kännedomen om denne konungs personlighet värdefulla uttalanden. Arbetet öfverflödar såväl på obetydliga och tröttande detaljer som på upplysningar af största värde och intresse.
Denna del åtföljes af ett förträffligt personregister samt prydes af en utmärkt vacker afbildning i heliogravyr utförd på Generalstabens
| 58 |
