Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru min farfar blef adjutant hos Adlersparre samt ett och annat om revolutionen 1809, af C. G. Flach
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från Long satte sig såsom volontär i ledet af
en skvadron i simpel husarmundering. Men andra
lika viktiga punkter fordrade uppmärksamhet. I
Vänersborg kommenderade ’en chef’ för hela västra
armén generalen friherre Bror Cederström. Han var ej
invigd i revolutionsföretaget, emedan man ansåg det
fruktlöst att öfvertala honom därtill. Däremot var
hans närmaste man, dåvarande öfversten friherre Carl
Hindrik Posse (sedan H. E. generalen grefve Posse),
med hvilken Adlersparre alltsedan deras fångenskap i
Ryssland under 1788 års krig var nära lierad, från
början underrättad och ense om företaget. Hösten
1808 träffades dessa herrar en dag å landsvägen
emellan Uddevalla och Strömstad, som det syntes,
Posse uppsökt af Adlersparre. De stego ur sina
vagnar, gingo vid pass 100 steg på sidan af vägen
i en uppplöjd, smutsig åker. Bådas staber stannade
vid vagnarna. Efter 1/4 timmes samtal tillkallades
ensamt Posses adjutant, dåvarande kaptenen, numera
generalmajor Boij, en ung, determinerad man, hvilken
redan under kampanjen i Tyskland 1805 och 06 hade
vid icke fyllda 20 år utmärkt sig såsom tapper och
bestämd. En sådan yngling kunde ej annat än tillvinna
sig Adlersparres uppmärksamhet och förtroende. Han
tillsporde honom genast: ’Sedan detroniseringen
är gjord och ständerna sammankallade, hvem böra vi
då välja till tronföljare?’ Boij föreslog då prins
Carl August samt framställde föreningen med Norge
såsom en följd af detta val. Detta förslag gillades
genast af Adlersparre. Konferensen slutade dock, utan
att något definitivt afgjordes, endast ömsesidiga
förbindelser till den största tystlåtenhet. –
Under vintern 1809 hade Adlersparre och Posse ett
hemligt möte pä Ökne gästgifvargård i Gillberga härad
af Värmland, där den proklamation af Adlersparre
upprättades och gillades, hvilken, som förut nämndt
är, han för mig dikterat till afskrift. Possen, som
nyligen fått Skaraborgs regemente af Gustaf Adolf,
började vackla, sä att meddelanden emellan honom
och Adlersparre upphörde. Bref från denne senare
besvarades ej. Strax efter truppernas inryckande
i Karlstad närmade sig någon af det högre befälet
till Adlersparre med förfrågan om hans ställning
till Possen. Han svarade då: ’Jag hvarken har eller
vill hafva några kommunikationer med honom; han har
en gång svikit mig.’ Man invände då, ’att han med
vänstra flygeln af västra armén var starkare än vi
och att han kunde anfalla oss i ryggen’. ’Då vänder
jag om och slår honom, ty vår sak är fäderneslandets,
och den är mogen’, blef Adlersparres svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
