Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru min farfar blef adjutant hos Adlersparre samt ett och annat om revolutionen 1809, af C. G. Flach
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ändtligen lyckades man öfvertala honom att åter närma
sig till Posse men icke att skrifva ett ord. Åt
mig uppdrogs att, förklädd söm bonde, smyga mig
igenom vänstra flygeln för att söka upp Posse, som
ansågs hafva sitt högkvarter vid Qvistrum. Den enda
instruktion jag af Adlersparre fick, innefattades i
dessa ord: ’Bed icke Posse om något; underrätta honom
blott om, hvad här passerat. Tala vid hans raske
adjutant Boij; denne yngling har både hufvud och mod.’
Jag skyndade genom natt och dag till Qvistrum. Vid
ankomsten dit var baron Posse afrest till
Uddevalla. Jag hann upp honom på gästgifvargården
näst därintill, då jag genast hälsades af honom med
den kända mörka blicken, som, dä han var uppbragt,
skuggade hans eljest vackra anletsdrag. Hans första
ord voro: ’Jag kan förstå, att det olyckliga steget
är taget, då Ni är här.’
’Jag förstår ej, hvad herr baronen menar’, blef
mitt svar;’ jag är här för att underrätta därom,
att revolutionen utbrutit i Karlstad’, tillade jag.
Han: ’Just det kallar jag det olyckliga steget. Jag
borde arrestera Eder.’
Jag: ’Herr baron borde besinna sig, innan ett sådant
steg vidtages. Vår sak är fäderneslandets.’
Han: ’Följ med mig till Uddevalla, så få vi talas
vid.’
Jag följde med till Uddevalla. Baron Posses uppsyn
blef allt mörkare och mörkare under ett oupphörligt
ogillande af företaget, särdeles med afseende på
Adlersparres personlighet, om hvilken han yttrade,
’att han var en jakobin, en lycksökare, som vidtagit
detta steg endast för att svänga sig själf upp, och
att han (Posse) skulle snarare vara pä vår sida, om vi
hade en annan chef. Dessa förolämpande uttryck satte
mitt unga blod i häftigt omlopp, och jag svarade: ’Jag
är ej hitkommen för att negociera med herr baron och
ännu mindre för att höra otidigheter om min chef. Min
beskickning innefattar ej annat än en attention mot
herr baron, hvartill öfverstelöjtnant Adlersparre
låtit öfvertala sig. Vi hafva kastat första stenen,
och vi få själfva svara för det. Farväl, herr
baron! Jag förmodar, att intet hinder möter för mitt
återvändande till Karlstad?’
Utan att svara ett ord lämnade Posse rummet, hvarvid
jag fick några minuters samtal med hans adjutant, min
ungdomsvän och forne kadettkamrat, Boij. Snart erfor
jag, huru lifvad och bestämd denne var för vår sak,
om hvars utgång han hyste helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
