Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru min farfar blef adjutant hos Adlersparre samt ett och annat om revolutionen 1809, af C. G. Flach
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra tankar än sin chef Posse, och lofvade han att
genast tala vid honom därom. Sedan detta samtal ägt
rum, återkom baron Posse mera lugnad och yttrade
fogligt: ’Flachen får återvända till Karlstad. Säg
Adlersparre, att jag ej kan lofva att vara för,
men att jag ej skall vara emot honom.’
Jag skyndade åter tillbaka, uppbragt öfver Posses
yttrande om min chef och osäker om, hvad jag borde
säga Adlersparre. Men då Posse lofvat att ej vara
emot oss, så ansåg jag detta löfte, med afseende på
sinnesstämningen i landet, nära nog detsamma, som
att han var för oss, särdeles efter de försäkringar,
hvilka jag erhållit af den bestämde Boij, hvadan jag,
med kännedom om Adlersparres stolta lynne, beslöt att
icke nämna ett ord till honom om utfallen till följd
af Posses mörka sinnesstämning, utan sade jag honom
blott, att Posse var bra och att jag trodde, att han
snart skulle bestämma sig för vår sak. Adlersparre,
som då redan fått underrättelsen om, att Örebro var
revolutionärt, att landshöfdingen därstädes äfvensom
chefen för Lifregementets husarer voro arresterade,
emottog mina meddelanden under synbar glädje och
yttrade: ’Nu känner jag igen min gamle vän Possen’ –
hvarefter täta kommunikationer dem emellan uppstodo,
och Posse förklarade sig snart som en revolutionens
man. Snart efter vårt intåg i Stockholm inställde han
sig där, och vårt första möte var i Adlersparres
salong. Vi hälsade vänligt på hvarandra, jag
småleende, under det jag aflägsnade mig för att
lämna de gamla vännerna tillfälle att samtala med
hvarandra. Posse kom efter mig yttrande: ’Flachen
går väl ej bort, jag vill tala vid honom sedan.’ Jag
stannade i expeditionsrummet. Efter något mer än en
halftimmes förlopp kom Posse ut från Adlersparre och
begärde få tala med mig. Hans ord voro: ’Flachen blef
väl bra förundrad öfver mina yttranden i Uddevalla,
men jag fällde dem endast, för att Ni skulle blifva
så mycket försiktigare.’ Han frågade mig sedan, om
jag hade berättat för Adlersparre, hvad han yttrat
om honom i Uddevalla, hvartill jag svarade: ’Nej –
men utgången har visat, hvilken af oss, som hade
rätt.’ Då svarade han: ’Det var mer än jag kunnat
vänta af Flachen, och för hvilket jag alltid skall
hålla honom räkning.’ Ett och ett halft år därefter
uppförde han mig alldeles ovetande från löjtnant
vid Närkes och Värmlands regemente samt kapten i
armén på förslag till 2:e major vid sitt regemente,
hvartill jag äfven befordrades, och Adlersparre dog
okunnig om Posses yttrande i Uddevalla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
