Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms öfverståthållare (forts.) af N. von Dardel. 2O. Friherre Gustaf Mauritz Armfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvertaga befälet öfver nämnda trupp och ombesörja
dess försättande i stridsdugligt skick. Af sin konung
hade han dessutom erhållit ett särskildt uppdrag. Det
ålåg honom nämligen att förbereda finnarne på den
förestående striden äfvensom bland dem söka framkalla
en krigisk och ryssfientlig stämning. Med mycken ifver
ägnade han sig åt denna uppgift, men huru föga han i
sistnämnda afseende häri lyckades skulle emellertid
snart händelserna utvisa. Då omsider fientligheterna
pä allvar begynte, och den svenska hufvudstyrkans
förtrupp den 11 juli ryckte öfver gränsen, var det
Armfelt, som anförde densamma. Efter några lyckligt
utkämpade mindre strider stod han också inom kort
vid Summa, i den omedelbara närheten af Fredrikshamn,
hvilken stad, sedan de stolta planerna mot Petersburg
måst öfvergifvas, var utsedd till första målet för
svenskarnes angrepp. Utsikterna för en lycklig utgång
syntes härvidlag också till en början goda. Men inom
härens befäl hade alltifrån begynnelsen af kriget rådt
ett starkt och vida utbredt missnöje med detsamma i
förening med en häftig förbittring mot konungen såsom
dess upphofsman, som snart slog ut i öppen låga. Det
var det sorgligt ryktbara Anjalaförbundet, som nu
begynte sin olycksdigra verksamhet och gjorde hvarje
försök till vidare framträngande omöjligt. Förgäfves
sökte Armfelt bekämpa missmodet och myteriet,
konungen fann sig inom kort nödgad att gifva vika
för den alltmer tilltagande våldsamma rörelsen och
anbefalla återtåg. Under de bedröfliga dagar, som
nu följde, då Gustaf ej blott såg alla sina stolta
förhoppningar blekna men dessutom trodde sig hafva
allt att frukta, då hans frihet, måhända äfven hans
lif, syntes sväfva i fara, var Armfelt hans närmaste
förtrogne, som främst sökte uppehålla den olycklige
furstens mod, i hvars sköte denne älskade att utgjuta
sina bekymmer, i hvars trofasta vänskap han helst
sökte vederkvickelse och tröst.
Danmarks fredsbrott kom som en räddning i
nöden. Konungen kunde från denna stund med bibehållen
värdighet öfvergifva sin farliga post i Finland och
med hopp om framgång skynda till Sverige för att
kalla dess söner till sitt och rikets försvar. Sedan
han kort därefter genom sin kraftfulla vältalighet
förmått dalkarlarne att för detta ändamål upprätta
en frikår, var det åt Armfelt han anförtrodde befälet
öfver densamma. Med detta manskap äfvensom det, som i
Värmland kunde hopbringas, hade denne nu att försvara
sistnämnda provins och Dalsland mot danskarnes
angrepp. Genom sin ovanliga förmåga att vinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
