Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 2. Allt i alla Kristus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derföre "i sitt kötts dagar offrat starkt rop och tårar", ja sitt lif och
blod på korsets träd. Och detta har han sannerligen,
sannerligen icke offrat för fromma och rättfärdiga, utan för syndare
(Matth. 18: 11), och sannerligen "icke för inbillade och målade
synder, utan för sannfärdiga och werkliga; icke för små och ringa,
utan för mycket stora och grofwa; icke för en eller twå, utan för
alla; icke för öfwerwunna och afplanade, utan för oöfwerwunna,
ännu herrskande, starka och mäktiga synder" (såsom Luther talar).
- Med detta sitt utgiutna offerblod har han, såsom apostelen
säger, "en gång ingått i det heliga och funnit en ewig
förlossning" (Ebr. 9:12). Detta har allt skett "efter Guds, wår
Faders wilja", hwarföre ock Fadren dermed är ewinnerligen nöjd
och tillfredsställd, ty detta war det offer för synderna, som Gud
sielf bestämde till werldens frälsning; derföre heter det: "Guds
Lam". Det som är Guds Lam, eller det Lam, som Gud sjelf
gaf och bestämde till wår försoning, det måste ock Gud sielf
älska och åtnöjas med. Der har du då en lösepennig för alla
synder, hwilken ewinnerligen för Gud gäller, och gäller tusende
gånger mer, än alla dina synder, wore de ock tusende gånger
flera och större, än de äro. Emot Guds Sons blod äro de dock
blott som små gnistor emot wida hafwet. - Häraf kommer, att
huru illa och bedröfligt det är med synden, som ännu "alltid
widlåder oss", strider emot Anden och ofta öfwerrumplar oss, wi
likwäl med rätta borde hafwa en högre frid, en ewig och
orubblig frid i Kristus, som är wår enda rättfärdiglhet. Många
uppriktiga kristna, som äfwen weta och förstå, att köttet alltid
förblifwer ondt och orent, försänka sig dock så uti sina
hwardagsbrister, att de sällan hafwa en riktigt glad dag. Detta är alltid
en brist i tron; ty de borde betänka, att huru beklaglig sak
synden är, så är likwäl Kristus, Guds egen enfödde Son, som
för synden är utgifwen, tusende gånger större och wigtigare, och
således den rättfärdighet, som de på samma tid hafwa inför Gud,
tusende gånger större och wigtigare, än alla deras brister;
hwarföre wi ändå alltid, honom till ära, borde mer glädjas och
berömma oss öfwer nåden, än ängslas och qwida öfwer synden. Men
till sådant sinne komma wi blott i den mån, som Kristus
blifwer wårt allt uti allt. Då wi sjelfwa blifwa riktigt till skam
och intet, och han blifwer wårt allt, då kunna wi ock glädjas
i Kristus på samma tid, som wi bedröfwas öfwer oss sjelfwa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
