Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4. Kristus förlorad och likwäl icke förlorad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barn, på samma gång de äro så högt benådade, dock skola så
ofta och så långa tider allsintet deraf få smaka, se eller känna,
men wäl känna och se sådant, som tyckes bewisa motsatsen -
detta är en sak, hwaröfwer de trogna i alla tider stupat,
förbryllats, förlorat modet, ja, jämmerligen ängslats och qwidit,
nemligen när det gällt erfara det. Betänkom derföre:
3. Kristus kan synas oss bestämdt wara förlorad och likwäl
icke wara det; han kan mycket länge och djupt bortdölja sitt ansigte
och ändå wara lika nära och nådelig; han kan på det bittraste
sätt pröfwa sina käraste barn, ja, de mest benådade helgon, och
likwäl innerligt och trofast älska dem. Härpå hafwa wi många exempel
i skriften: jungfru Maria war ju den högst benådade ibland
qwinnor, utwald till Guds Sons moder, och likwäl, se blott i
Luc. 2: 43-49, huru bittert Gud kunde pröfwa henne! Det käraste
dyraste barn, som någon moder haft, derjemte genom höga,
himmelska uppenbarelser af änglar och profeter förklarad såsom Guds
egen ende Son - detta barn är i tre dagar förloradt! Huru
skall icke först det moderliga hjertat härwid hafwa lidit och
ängslats, såsom hon ock bekände: "Wi hafwa sökt efter dig
sörjande!" Sedan, med hwilka glödande pilar skall icke hennes
kristliga hjerta af djefwulen hafwa blifwit genomskjutet, med
pinsamma tankar och föreställningar, sådana som dessa: Ack, jag
owärdiga wårdarinna! Mig war den högsta skatt af Gud
anförtrodd, all werldens Frälsare och salighet, och den har jag så
wanwårdat, att jag nu förlorat honom; det är min egen skuld,
det war jag, som skulle hafwa wårdat denna dyra skatt, som
war för hela werldens salighet gifwen, nu har jag förslöst och
borttappat honom; och Gud har till straff återtagit honom,
himmel och jord skola fördöma mig o.s.w. Ty det är till märkandes,
att i anfäktningen råder icke förstånd, sans och sanning,
utan de mest orimliga tankar och föreställningar; så att det är
icke för mycket tilltaget, hwad Luther om denna Marias anfäktning
antager, att hon kan hafwa ansett hela werldens försoning
för hennes skull förlorad, ansett sig saker till en hel werlds
fördömelse. Det är ingen gräns, ingen sans, intet mått, när ett
bedröfwadt hjerta och en kindpustande satansängel tala - såsom
de, hwilka försökt något häraf, wäl skola weta att intyga. Men
isynnerhet har all anfäktning twå brännpunkter, som äro de
swåraste. Den ena är: det är din egen skuld, du har syndat, du
har förtjent allt ondt; nog är Gud nådig och rättwis, men du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
