Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillstånd, hennes affall, synder och skrymteri på wärsta sätt. Och
desto mer utgöt sig den anfäktade, omtalade allt, hwad henne
förskräckligt war, när hon nu en gång hade träffat en, som
förstod och trodde, huru illa hon hade det. När allting war wäl
beskrifwet och af den gamle rådgifwaren bekräftadt, sade omsider
denne: "Tänk, huru olyckligt det hade warit, om detta aldrig
hade stått att hjelpas!" - "Ja, men detta kan ju aldrig
hjelpas?" inwände den anfäktade. "Jo, kom och se Herrens
barmhertighet", sade den gamle, som hade en bibel framför sig, och
Es.53 kap. uppslaget. "Kom och se, hwad här står!" pekade på
6:te versen och läste sakta och eftertryckligt: "Wi gingo alla uti
willfarelse, såsom får; hwar och en såg uppå sin wäg; men
Herren kastade allas wåra synder uppå honom". "Märk nu här:
Det är sannt, att wi äro alldeles förtappade, såsom får! Det är
sannt, att wi äro skrymtare, affälliga, ogudaktiga, ja, fulla med
ogudaktighet, skrymteri, hårdhet, säkerhet och all upptänklig
ondska. Det är sannt, att wi äro derföre "förtappade", äro "wredens
barn". Men det war allt detta, som Herren kastade uppå
honom, sin Son. Allt detta kom han att bota. Han kom att
"frälsa det som förtappadt war". Han kom att göra de
ogudaktiga rättfärdiga - äfwen skrymtare, när de wakna och låta
döma sig. Äfwen "för de affälliga" undfick han gåfwor. Det
är allt innefattadt i det ordet willfarelse - och i ordet: "allas
wåra synder". Herren kastade alltsammans uppå honom" - -
Nu brast det anfäktade hjertat ut i en flödande gråt, under en
stunds tystnad; fjällen föllo af hennes ögon, hon såg allting wara
botadt i Kristus - all synd, allt ondt, allt, allt - hon såg nu
hwad det ordet förtappad innebär, att Kristus "kommit att frälsa
det som förtappadt war"; snart glänste hennes ögon af en
ljufwlig tröst och glädje; hennes mun öppnades till ett ödmjukt
lofsägande, att Kristus ännu war en tillräcklig försoning äfwen för
henne, och en försoning för allt. Nu kände hon åter lif uti sitt
hjerta, märkte, att Anden icke war så med allone bortwiken, och
började åter, att i förtroliga samtal med sin Frälsare tacka och
prisa hans underliga trofasthet. Från denna tid lefde hon ett
mer evangeliskt och troende lif, ehuru under wanlig omskiftelse af
ljus och mörker; och ofta hörde man henne påminna, huru
wigtigt det är, att icke förringa synden, icke förringa det onda och
derigenom söka trösta sig eller andra, utan låta det onda wara
så stort, som det kan, Kristus är ensam tillräcklig till frälsning
och tröst, han hjelper för allt.
"Till wänskap snart". (Matth. 5:25.)
En amerikansk prest skref en gång till en wän i England:
"Någon berättade mig en gång en historia om sin granne och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
