Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det föll ingen in, utom möjligen en och
annan nykomling, att taga anstöt af
att han bl if vit utkörd, när han var
pank, och för den skull icke
Återkomma, när han åter var stadd vid kassa.
För öfrigt hade Peterson intet
anseende till personen men väl till
om-ständighterna. När något nytt
an-sigte uppenbarade sig utanför disken,
frågade han alltid:
— Hvarifrån kommer du och hvart
ska’ du hän?
Blef då svaret:
— Jag kommer från Chicago och
ämnar mig till skogen, då genmälde
Peterson likgiltigt, under det han med
en smutsig trasa torkade framför en
annan kund:
— Ja, der förtjenar man bra med
pengar. Titta in, när du kommer
tebaks.
Lät det deremot:
— Jag kommer från rälråden, men
jag har inte fått min pä än, för jag
qvitta, då tog Peterson fram
snusdosan och sa’:
— Ska det vara en pris?
Kom rallaren från jernvägen med
“pä”, då bjöds ett glas bier. Men var
det en som kom från skogen och såg
ut att ha legat der en längre tid, då
sken Petersons rödblommiga ansigte
och hans små ögon tindrade under de
halmgula ögonbrynen.
— Då ska’ de’ väl va’ en syp? sa’
han.
En dylik gästfrihet kunde ingen
skogens son motstå och när han tömt
supen, vaknade med ens hos honom den
svenska storsintheten och
spenderings-lusten som bjöd honom att bestå öfver
lag. Så började långfyllan som slöt
med att skogsmennlskan vaknade.sjuk,
olustig och sjelfföraktande, på någon
mjuk sophög. Kraflade han sig sedan
tillbaka till “Svenska hemmet”, kunde
det hända, om han der nedlagt en
större summa pengar, att han fick en
drag-nagel att “fixa upp” sig med, ty
Peterson ville icke vara oäfven.
— Man är väl menniska fast man är
“saloon-keepare”, plägade han säga.
Mr Petersons verksamhet
välsignades i rik måtto och han blef med tiden
ganska förmögen karl, ty han
hvar-ken söp upp sin förtjenst eller på
annat sätt förskingrade den. Allt gick
honom väl i hand. En ovanlig tur
hade han. Till och med när han råkade
begå någon dumhet, hvilket dock
sällan hände, var det som om en
skyddande magt stått honom bi och hjelpt
honom ur klämman. Så t. ex. gifte
han sig, men knapt hade han hunnit
rlgtigt ångra detta förhastade steg,
förrän hans hustru rymde med en
kypare, som han ändock tänkt afskeda en
af dagarne.
Sjelf förklarade Peterson, att denna
bondtur berodde på, att han var
små-länding.
Det fans emellertid tillfällen, då han
kände, att han icke var så aktad, som
han efter sina förmögenhetsvilkor
borde vara, och det förargade honom att
se personer, som “inte gjort det sä
bra” som han, intaga en ställning
bland landsmännen, som han sjelf icke
kunde nå. Då tänkte han sälla sin
krog, flytta till något annat ställe,
skänka ett par hundra till en kyrka
och slå sig på en mindre öppen affär.
Men då frestelsen blef allt för stark,
förnam han en inre röst som sade helt
tydligt:
— Det är pengar i "liquor”.
Och derför stannade han 1 sin lilla
nedrökta, nedspottade kroghåla och
blandade sig icke i den stora,
syndiga verldens hvirfvel. Det var
anspråkslöshet, och anspråkslöshet är en
dygd, hvilken som sådan borde belö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
