Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
menade: »Det gör mig ont, jag skall försöka på.» Hon
förstod det, godkände den outtalade bikten och
fördärvade ej saken genom något tecken till överraskning.
Hon kom blott ihåg, att han icke hade någon moder,
kysste den bruna kinden, som han till hälften dolt
på kudden, som om han blygts över detta lilla drag
av ömhet, och lämnade honom med dessa ord, som han
länge erinrade sig:
— Du är min gosse nu, och om du så vill, kan
du göra mig stolt och glad åt att kunna säga det.
Än en gång, just i daggryningen, smög hon sig
ned och fann honom då så djupt insomnad, att han
icke vaknade och ej heller visade något tecken till
medvetande, då hon lade omslagen omkring hans
fötter, utom att de fåror, smärtan ristat, av sig själva
försvunno, och hans ansikte antog ett fullkomligt
fridfullt uttryck.
Det var en söndag och så tyst i huset, att han
icke vaknade förrän omkring tolv på förmiddagen, och
när han såg sig omkring, såg han ett ivrigt litet ansikte
kika in genom dörren. Han sträckte ut sina armar,
och Teddy rusade genom rummet och kastade sig på
sängen, ropande: »Min Danny är tommen!» i det han
med förtjusning klappade och smekte honom. Därpå
infann sig mrs Bähr med frukosten och låtsade alls
icke märka, hur flat Dan såg ut vid minnet av det
lilla uppträdet förliden natt. Teddy yrkade på att få
giva honom hans »frukost»; han matade honom som
ett litet barn, vilket Dan, som icke var mycket hungrig,
fann sig särdeles road av.
Sedan kom doktorn, och den stackars spartanen
hade en svår stund, ty några av fotens små ben voro
skadade, och att ställa dem till rätta var en så
plågsam affär, att Dans läppar voro kritvita och stora
svettdroppar stodo honom i pannan, ehuru han aldrig
gav ett ljud ifrån sig, endast tryckte mrs Hannas hand
så hårt, att den var röd långt efteråt.
— Den här gossen får lov att hålla sig stilla minst
en vecka och inte sätta foten på marken. Vid den
tiden skall jag kunna säga, om han får hoppa omkring
litet på krycka eller måste hålla sig till sängs ännu
längre, sade doktor Firth och lade undan de blanka
instrumenten, som Dan icke tyckte om att se.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
