Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag går rakt på den punkt, där jag tycker mig
finna den väsentligaste skiljaktigheten mellan Euckens
åsikt och den jag är böjd för att omfatta.
Med anledning af de faror för tänkandet som
bilderna — trots den stora betydelse som Eucken
tillerkänner dem — medföra, anmärker Eucken, att dessa
faror ha sin grund i vårt tänkandes allmänna
beskaffenhet. »Det är en gammal stridsfråga, säger han,
om detta (tänkandet), öfverhufvud kan hålla sig fritt
från sinnliga föreställningar, och vi kunna icke
bestrida, att det, betraktadt såsom psykisk företeelse hos
den enskilde individen, aldrig helt och hållet frigör
sig från föreställningsbilder. Men å andra sidan beror
enligt vår öfvertygelse all vetenskap, enkannerligen all
allmängiltighet och nödvändighet i kunskapen, därpå,
att tänkandet skapar åt sig och arbetar med rena
begrepp.» Det är därför, menar Eucken, icke lyckligt,
att den filosofiska debatten ofta rör sig om bilder,
och att de som vilja visa den ena bildens brister,
bemöda sig att afhjälpa dessa eller att i stället framställa
en ny bild. Ett exempel bland andra erbjuder den
bild, hvari själen liknas vid en vaxtafla, på hvilken
föremålen liksom sigill lämna intryck, erinringsbilder.
Denna från Platons och Aristoteles tid vanliga bild
är onekligen, som Eucken anmärker, ganska krass,
och har föranledt uppfattningen, att själen skulle
passivt mottaga sitt innehåll utifrån. Dock betecknar
den ett väsentligt framsteg i jämförelse med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
