Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Var vindögd och lång, gick med fötterna in,
Af födsel och ohindrad vana.
Den nådiga Fru mor tog lakrits i mnnn’,
Att torrhostans envishet stilla;
Af glasögon näsan var knipen och tunn,
Men bugten de klädde ej illa.
Så kunde hon sitta den långa guds dag
I länstoln vid uret med göken,
Och räkna upp anor och kål ta på drag
Och planta förstånd uti Fröken.
Och Fröken Juliana var lydig sin mor,
Bar näsan directe i vädret,
Och masklupna strumpor och kippade skor,
Förslitna och bruna på lädret.
Men lemnom vår Fröken till städning och skick,
Tillfyllest man målat personen;
Berättom i korthet hvad öde hon fick,
Till heder för educationen.
Den blomstrande tiden i väntan försvann,
Att Ädlingars hjertan betvinga;
Ty hellre förtråna och aldrig få man,
An nedom sin börd sig förringa:
Det var just vår Frökens lifegna sentens,
Den stod i dess åtbörd att läsa;
Men skyr man den ettriga Nässlan som bränns,
Än mer gamla Fröknar som snäsa.
I trettio Jular med mormors robrong
För seds skull af grannarna buden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
