Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 106 —
ena föremål, som du ser för dig, just det och intet annat
är guden»1. På samma sätt som de enskilda företeelserna
uppsamlas i art- och släktbegreppen, uppgå
ögonblicksgudarna i specialgudarna. En specialgud skapas icke af
ett enda ögonblicks spänning utan omfattar med sin
verksamhet alla likartade ögonblick i lifvet eller innebor i
alla föremål af samma art.
På detta sätt försiggår nämligen utbildandet af ord,
som beteckna allmänna begrepp. Ett af de många uttrycken,
som tillhöra samma begreppssfär, höjer sig småningom
till en beteckning för denna i sin helhet2. Ännu bevarar
språket åtskilliga områden, där denna ordbildning kan
iakttagas. De flesta yrken ha nämligen delvis bibehållit
ett särskildt ordförråd, hvaruti det äldre åskådningssättet
återspeglar sig. Som exempel härpå anför Usener
jägar-språket. Det har en rikedom på ord och uttryck för att
angifva individuella företeelser, som i det vanliga språket
sammanfattas under en enda benämning. Denna ena
benämning återfinnes här som beteckning för ett enda
individuellt föremål eller fenomen. I talspråket har densamma
sedermera öfvergått till det gemensamma namn, hvarunder
de individuella föremålen inbegripas. På samma sätt har
ordbildningen försiggått på gudanamnens område.
Specialgudarna äro de allmänna begrepp, hvarunder de olika
ögonblicksgudarna ha sammanfattats.
Uppkomsten af personliga gudar är äfvenledes enligt
Usener knuten till ett språkhistoriskt förlopp3.
Special-gudarnes benämningar äro alla af appellativ art. Så länge
nu namnets betydelse är genomskinlig, och gudens
funktion alltså framgår omedelbart af hans namn, kan han icke
uppfattas som en person. »Till egennamn öfvergår en
viktigare specialguds benämning, då den genom
ljudförändringar eller vederbörande ordstams utdöende förlorar sitt
samband med det lefvande språket och därigenom upphör
1 Usener, a. a. 280 f.
2 Usener, a. a. 317.
8 Usener, a. a. 316.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
