Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. IX. Väderleksförutsägelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. IX. Väderleksförutsägelser.
Gamla märken,»
EU af meteorologiens praktiska och af den stora
allmänheten med det största intresse omfattade mål
är förutsägandet af den kommande väderleken. För
sjömannen, för landtbrukaren och för många andra
är väderleken af en sådan betydelse och kännedomen
om densamma något i förväg så önskvärd, att sedan
uråldriga tider försök gjorts att i detta afseende
lyfta på någon flik af framtidens slöja. Otaliga
äro de gamla märken» och spådomar, som i alla länder
forllefva på folkets läppar, och många äro de, som nu
kommit ur bruk, men tillsammans med ännu fortlefvande
återfinnas i gamla samlingar, af hvilka vi i vårt
land ha ett par mera bekanta, nämligen den rikhaltiga
^Bondepraktikan och den med afseende på spådomar
angående väderleken mera magra »Sibylla1 Spådom».
I snart sagdt alla europeiska länder finnas, som sagdt
är, dylika samlingar, och om man jämför dem, finner
man, att de i det hela mycket nära öfverensstämma med
hvarandra. Detta tyder på ett gemensamt ursprung. I
vårt land voro de nästan okända förr ån på 1600-talet,
då de begynte införas i almanackor, framför allt
i de af Marcus Freund utgifna. I den stora samling
af svenska ordspråk från 1300-talet. som utgafs af
sedermera ärkebiskop Reuterdahl finnas blott få,
som angå väderleken. På 1500-talet började man att
i Italien utgifva dylika samlingar under namn af
»practica» eller »prog-nostica>’. Likaså utgafs i
Tyskland 1505 Reyniuann’s Wetterbilchlein och 1508
den därmed konkurrerande Bauernpraklik. Den första
svenska Bondepraklikan utgafs af Kyrkoherden Nils
Klint 1663 och utgör en sammanfattning af innehållet i
de båda ofvan nämnda publikationerna. Men Reynmanns
Wetterbuchlein anger själf de källor, hvarur
författaren öst. Dessa äro (tstroloyernas skrifter;
i första rummet Guido Bonatti från 13:de århundradet
och Firminus (Firmin de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
