- Project Runeberg -  Ur Onkel Adams portfölj. Efterlemnade skrifter i urval /
18

(1889) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En tacksamhetsskuld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men jag teg ändå, ty kunde jag ej göra honom glädje, ville jag
icke med min klagan göra honom sorg.

Och så gaf mig Gud ett »handtag», och här är jag nu med
eget skepp och egen last. Om blott Gustaf lefver nu, hvad vi skola
glädjas, vi bägge!»

-

3. En främling.

Ett par veckor derefter möttes en lärgosse på gatan i M. af en
lång, ståtlig herre, som frågade efter jungfru Greta Lindman, som
fordom tjenat hos snickaren Göt l änder. »Jo, bevars, hon säljer äpplen
och kringlor och sitter under ett paraply på torget år ut och år in
och ser ut som en hummer med klor och hela utredningen.»

Den långe mannen begaf sig till gumman, der hon i skydd af
en gammal bomullsparaply satt på torget med fötterna i en balja för
att skydda sig för golfdrag.

Det blef snart klart, att hon var samma Greta, som i kaptenens
barndom skyddade honom för hvarjehanda ledsamheter, och han,
kaptenen på Justinus, var hennes förre favorit, Sigge Götlander, som
vuxit till sig och blifvit »stora karlen», hvilket syntes öfverraska
den gamla.

»Och konrektorn är död, han också?» yttrade kaptenen, då han
med jungfru Greta till ledsagerska pratande gick upp för en trappa i
stadens utkant.

»Ja visst, han ligger på kyrkogården under en stor grafsten, som
han själf satt opp – ja, så till men andes, att han förordnat det i
testamentet. Den öfriga förmögenheten fick fru Senius, som öppnade
värdshusrörelse och förkofrade sig mycket, innan hon dog och skänkte
allt till »milda stiftelser», sorn arga människor bruka göra; ty
slägten tålde hon ej för sitt lif och unnade åtminstone icke någon
narnngifven person en skilling.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:29:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portfolj/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free