Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
Den fordom så skära rösten blef småningom skroflig, hans
sällskaps-gåfva att berätta förlorade sina snabba vändningar, och på slutet
kunde »gubben» Fagerström fortsätta en historia en hel eftermiddag
derför, .att en sådan utgjorde en frökapsel, inom hvilken hundratal af
andra berättelser fingo rum. Hufvudberättelsen blef således endast
ett; skal, som gömde många andra och ej sällan slutade hans
berättelser, utan att man fick veta något om det, som till en början
utgjorde föremålet. Så åldras en ung ande, som känner sig trångbodd
i en gammal organism. Det förefaller, som om ett evigt barnsligt sinne
bodde i en stuga. I början lekte det vid fönstret och prydde det med
blommor, men allt efter som stugan blef äldre, petade barnet allt
flera hål genom väggar och tak - solen skulle in på alla håll - och
slutligen föll hyddan, och barnet fick då se helt allt hvad det förut
blott anat.
Så åldrades dock icke Otto Lindblad. Han fann sig väl
slutligen för gammal att vara blott student, och han framdrog då hela
sin gömda arsenal af »lärda kunskaper» och tog graden. Han var
ej heller blott sångare, men mäktig att själf skapa, och så uppkommo
småningom dessa tondikter, som äro igenkänliga genom den karaktär
af omedelbar inspiration, som stämplar dem alla. Ingen konst kan
härma Otto Lindblads inspirationer, de tillhörde honom liksom glansen
i hans ögon och vänligheten i hans sinne - de voro natursjälftryck
af hans egen ande.
Länge var han qvar vid akademien som ledare för studentsången
och utsände sina tonskapelser i den, stora, vida verlden.
Slutligen längtade han att få ett hem, och han fann det i Mälby
klockargård och förenad med en maka, som förstod och älskade honom
och som håller hans minne kärt.
Nyss ha Lunds studenter invigt Otto Lindblads minnesvård på
Mälby undangömda kyrkogård. Han var en rangperson inom snillets
och det skönas verld, som är evig liksom sitt ursprung, och derför
blomsterkransades tondiktarens graf, under det att de store döde ligga
glömda i sina murade hvalf och deras bristande vapensköldar gömmas
under seklernas dam. Men Lindblad lefver än, så länge någon sjunger
hans sånger och tonkonsten älskas i hans fosterland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
