Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vid Kyrkomötet 1868 - 8. Angående Bibelkommissionens förslag till översättning av Nya testamentets skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestämt skadliga. Allmogen kunde ganska ofta ej begripa meningen
med dem. Så t. ex. hade talaren ej en gång utan flere hört uttrycket
’människones son’ uppfattas såsom liktydigt med ’människornes son’.
Huru skulle väl allmogen kunna förstå meningen med uttryck
sådana som: »Melkisedek, det uttolkas rättfärdighetens konung»
m. fl. Man hade sagt, att om man finge en översättning på nu
bruklig svenska, så skulle allmogen ej kunna läsa eller åtminstone
ej begripa de gamla anderika andaktsböckerna, ur vilka den nu
näst bibeln hämtar sin själaspis, såsom Norborgs och Arndts postillor,
Schartaus o. s. v. Men, frågade talaren, vilket är för folket av mesta
vikt att begripa, den heliga Skrift eller vilken annan bok av religiöst
innehåll som helst? Ett annat skäl talade ock för nödvändigheten
att erhålla en så trogen och riktig översättning av bibeln som möjligt.
Det hände nu ofta, att lekmän uppträda med andliga föredrag och
för att bevisa riktigheten av sina satser åberopa grundtexten, men
ej tolka den så, som den blivit tolkad i översättningen, utan i stället
säga att stället visserligen lyder så eller så i översättningen, men
att det rätteligen bör uttydas på ett annat sätt. Var skulle man få
reda på vad som vore grundtext eller ej ? Hos prästen. Ja, men
det inträffade ofta, att de som på detta sätt på egen hand så där
ville tolka originalet, hade åtskilliga anmärkningar att göra mot
prästens uttydning av detsamma. Det kunde visserligen ofta vara
fallet, att lekmannen hade rätt i sin tydning, men ofta kunde dock
inträffa, att hans översättning vore oriktig, och möjligheten
härav kunde ej förekommas på annat sätt än därigenom att folket
finge en fullt riktig, fullt trogen översättning, som de kunde förstå,
utan att behöva nästan vid varje rad fråga välmenande men ofta
okunniga tolkare till råds om rätta meningen. Bibeln skulle ej
härigenom bliva en för folket främmande bok, den vore det tvärtom för
närvarande på många ställen, åtminstone i Väster- och Norrbotten.
Tal. hade där många gånger varit i tillfälle att se, huru folket lagt
tillsammans sin bibel, därför att, som de själva sade, de ej kunde
förstå densamma, därför att språket vore så underligt. Vore det då
skäl att för några få individer bibehålla det gamla, på det de måtte
kunna med större fördel läsa sin Norborg, till förfång för den stora
massan, som just till följd av detta samma gamla icke förstår sin
bibel? — Tal. framställde ett förslag, som gick ut därpå, att med
bibehållande av andra och tredje momenten i betänkandet första
momentet måtte innehålla det förklarande, att Kyrkomötet såsom
de enda grundsatserna för en bibelöversättning erkänner trohet mot
grundspråket och trohet mot modersmålet; och denna åsikt borde
mötet tydligt uttala.»
4 — P. Waldenström. Kyrkomötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
