Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 1. Angående den av Bibelkommissionen framlagda nya översättningen av Nya testamentet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»göra ont» eller »tala ont», utan alltjämt heter det: »tänka, vad
ont är», »göra, vad ont är» och »tala, vad ont är». När Frälsaren
frågar: »Varför tänken I ont i edert hjärta?» så översättes det:
»Varför tänken I i edert hjärta, vad ont är?» Om någon av herrarna
säger, att detta är mindre »torrt», så vågar jag svara, att den kortare
översättningen icke blott är den enkla och naturliga översättningen
efter orden utan ock att den är bättre svenska.
Vad svenska folket behöver, är icke en översättning, som
tillfredsställer de akademiskt och estetiskt skolade läsarnas smak, vilka
för resten nästan aldrig läsa bibeln, utan en översättning på ett
enkelt och naturligt språk, som så mycket som möjligt närmar sig
det språk, som folket självt talar, men det är just detta, som
Bibelkommissionen icke har presterat. Bibelkommissionen har mera
sysselsatt sig med akademiska eller skönlitterära författares språk än
med det språk, som svenska folket verkligen talar. Och när man
säger, att 1883 års översättning var torr, så beror det alldeles på
vad man menar med torr. Jag har läst igenom denna
bibelöversättning många, många gånger, och jag har aldrig funnit den torr —
men kanske jag då saknade omdöme? Jag vet ej heller, att andra
människor funnit den torr mer än en del akademister, som vilja
hava ett mera svarvat, avrundat och högtravande språk, vilket också
Bibelkommissionen har i rikt mått presterat genom sina ibland alldeles
orimliga parafraseringar.
Såsom en sådan parafrasering tillåter jag mig åter anföra ett ställe,
som jag påpekade vid mitt första uppträdande här. När
kommissionen skriver: »Profetissan Hanna hade levat med sin man i
sju år från den tid hon såsom jungfru äktade honom», då frågas:
Tycka herrarna, att detta är ett språk för gemene man? Det står i
grundtexten helt enkelt, att hon levat i sju år med sin man ifrån
sin jungfrudom. Nu säger professor Rudin, att ordet jungfrudom icke
kan användas såsom tidsbestämning. Jo, precis lika bra som ungdom
och ålderdom. Och så har det stått i hundratals år i svenska bibeln,
utan att någon människa funnit något stötande däri, om icke
möjligen ledamöterna av Svenska akademin, men dessa äro lyckligtvis
icke flera än aderton. Emellertid har Bibelkommissionen själv
föreslagit att ändra det så, att hon levat med sin man sju år »från den
tid, då hon såsom jungfru blev hans hustru». Vad är nu detta för
krångel igen? Nämnden har därför föreslagit, att det skall heta,
att hon levat med sin man i sju år »från den tid, då hon var
jungfru». Och det är verklig översättning. Vill man alltså icke hava
»från sin jungfrudom», så skall man skriva »från den tid, då hon
var jungfru», men icke sådana parafraser som »från den tid, då hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
