Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det väsentliga och vad som var det oväsentliga eller vem som hade
rättighet att avgöra den saken — det fick man icke veta. Var och
en fick tubba sitt samvete efter omständigheterna. Och de, som
hade mera öppen blick för detta, lupo genom prästeden, såsom man
löper genom en eld och är glad, om det stannar vid, att kläderna
brinna upp.
Ser jag vidare på de tre symbola: Vem bryr sig om Symbolum
Atanasianum? Vem bryr sig om Symbolum
Nicaeno-Constantino-politanum? Det är alldeles otänkbart, att ett religionsmål skulle
komma till stånd på den grund, att en präst predikade i strid mot
Symbolum Atanasianum. Se vi slutligen på Symbolum Apostolicum
— ja, vem bryr sig om det? Öppet säges av präster och professorer
i teologi, att ordet om att Jesus är avlad av den helige Ande, född
av jungfru Maria är en myt, att uppståndelsen från de döda beror
på en synvilla hos apostlarna, att uppfarandet till himmelen är en
dikt, att Herrens återkomst i synlig måtto för att döma levande
och döda är en tom fantasi, likaså de dödas uppståndelse. Allt sådant
kan förkunnas öppet, utan att det göres något däråt. Det kan ej
heller göras någonting just till följd härav, att kyrkan är slavbunden
under staten. Det enda, som står fast i den andra trosartikeln, är
det, att Jesus var pint under Pontius Pilatus, korsfäst, död och
begraven, såvida icke hela personen Jesus är en myt, vilket också
framkastats. Det var också en teologisk professor, som vid förra
kyrkomötet öppet uttalade, att Symbolum Apostolicum var resultat
av de teologiska stridigheter, som förekommo i den äldsta kyrkan,
och att det såsom sådant icke hade något positivt bindande värde.
Nu frågar jag: Är det rimligt, att kyrkan skall kvarbliva i dessa
bojor? I Danmark skakar man på bojorna, i Norge skakar man på
bojorna, överallt annorstädes skakar man på bojorna. Och här arbeta
kyrkans män på att reparera varje länk i kedjan, som hotar att brista.
Men icke allenast med avseende på läran, utan även med avseende
på det sedliga livet står kyrkan fullkomligt vanmäktig. Kyrkan kan
icke ur sin gemenskap utesluta någon enda av alla dessa uppenbart
gudlösa människor, alla dessa, som i ord och gärning leva efter
köttets gärningar hur mycket som helst, ja, som öppet förneka och
smäda den kristna tron. Det har heller aldrig väckts något förslag
om möjlighet för kyrkan att utesluta sådana, ty man har känt, att
det icke går för sig, så länge kyrkan är bunden av staten.
Däremot har det väckts motioner i Riksdagen, att kyrkan skulle
få befogenhet att från sig utesluta dem, som handlade i strid mot
kyrkans ordning, på det sättet att de firade nattvarden enskilt
o. s. v. En sådan motion väcktes av ordensbiskopen Fritiof Graf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
