Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 15. Angående rättighet för föräldrar, tillhörande svenska statskyrkan, att i vissa fall få sina barn befriade från kristendomsundervisningen i skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna tro, vars kraft många av dem själva erfarit, vilja de även
inplanta i sina barn. Men alla deras bemödanden göras om intet av
religionslärare, såväl i lägre som i synnerhet i högre skolor, vilka,
åberopande sig på vad de kalla vetenskap, i hela sin undervisning
undergräva tilliten till den heliga Skrift hos sina lärjungar.
När deltagandet i religionsundervisningen i våra skolor gjordes
obligatoriskt, så skedde det naturligtvis under förutsättning, att denna
undervisning vore en evangelisk kristendomsundervisning, baserad
på den protestantiska reformationens grundprinciper. De som sätta
sina barn i de offentliga skolorna, äro fördenskull absolut berättigade
att fordra, att undervisningen skall vara sådan. Är det så illa ställt,
att skolmyndigheterna icke vilja eller — ifall de vilja — icke förmå
upprätthålla en sådan undervisning, då må det vara föräldrarnas
ovillkorliga rätt att befria sina barn från deltagande i skolans
religionsundervisning.
Dissenters äga nu rättighet att befria sina barn från skolans
kristendomsundervisning, emedan denna enligt lag är luthersk. Det
synes väl då rimligt, att svenska kyrkans egna medlemmar erhålla
rättighet att befria sina barn från en religionsundervisning, som
strider emot själva grundvalarna för hela den kristna kyrkans tro
och bekännelse. Eller vill den svenska lutherska kyrkan verkligen
för en sådan fordran tvinga sina medlemmar att gå ut och bilda
dissenterssamfund ? Är det då någonting okristligt eller olutherskt
de begära?
Att tillbakavisa nu nämnda fordran på den grund, att
konsekvensen skulle bli, att antikristligt sinnade föräldrar måste få rättighet
att befria sina barn från en evangeliskt kristlig undervisning, är
orimligt, så länge svenska staten vill vara en kristlig stat. Helt
annorlunda skulle saken ställa sig, om staten bleve religionslös. Då
komme naturligtvis all religionsundervisning att försvinna ur dess
skolor och då behövdes varken för den ena eller för den andra
parten någon begäran om befrielse. Men att man i en kristen stat
fordrar kristen religionsundervisning i skolorna, eller eventuellt
befrielse från en undervisning av motsatt art, därpå kan icke med
någon konsekvens grundas någon rättighet att i en kristen stat
fordra befrielse från kristen religionsundervisning.
Då jag vid 1909 års kyrkomöte framställde denna sak, så uttalades
från mycket framstående håll starka sympatier därför. Jag dristar
därför att än en gång upptaga frågan och vördsamt hemställa,
(Klämmen lika som i föregående års motion.)
Andra tillfälliga utskottet fick även nu på sin lott att
förbehandla motionen. Utskottet förklarar i sitt utlåtande bl. a.:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
