Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJÄRDE KAPlTLET. 'Far' och 'mor'.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon kom emellertid snart nog underfund med,
att far som far, och far som skolmagister voro två
vidt skilda personer, men det var ej utan, att hon
beundrade honom ännu högre än förr, när hon märkte,
att han kunde hålla tyglarna så strama, att det ej
lönade sig försöka ta ett enda litet skutt hvarken till
höger eller vänster.
Annars var det nog så, att lektorn ofta fick höra,
att han skämde bort sin flicka, men då småskrattade
han bara.
»Alla naturer tåla ej vid samma behandling», sade
han. »Magda har ett trotsigt lynne, men med hårda
ord och bannor kommer man ej långt med henne.
Det, som jag håller bland det viktigaste af allt, har
jag likväl trots all min påstådda efterlåtenhet lyckats
lära henne; det skulle aldrig falla henne in, att med
en osanning söka öfverskyla ett fel. Har hon gjort
någonting galet så behöfver jag ej vänta, tills andra
tala om det för mig, det gör hon alltid själf.»
»Kanske därför, att hon vet det är säkraste sättet
att undslippa straff», var det någon som invände.
»Nej», svarade lektorn lugnt, »lika visst som hon
vet, att hon får förlåtelse för ett erkändt fel, lika
säkert vet hon, att straff likväl följer på hvarje
verkligt felsteg.»
När Magda började gå i skolan fick hon så många
lekkamrater och så mycket nytt att tänka på, att det
var, som om hon kommit litet bort från fadern.
Det blef så ovanligt tyst om eftermiddagarna inne
i hans arbetsrum, och det kan nog hända, att han
stundom längtade efter sin tös och hennes glada
pladder, men när han då hörde hennes och hennes
väninnors muntra skratt ute på gården, smålog han
förnöjd.
»Det gör barnet godt att vara bland jämnåriga»,
tänkte han; »jag kan inte begära, att hon skall
trifvas bäst i mitt sällskap.»
Men efter en tid hände det allt oftare, att Magda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
