Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. På spår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hörde detta, ty det gjorde mig sannerligen både
rörd och glad, då jag förnam, att den älskliga mön
ihågkom mig i sin nöd och väntade hjelp af mig.
Nu ansåg jag tillfället vara lämpligt att
meddela mina ryttare hela sammanhanget med denna
sak. Sittande på en kullfallen trädstam med de
bistra, väderbitna krigareansigtena oafvändt
blickande mot mig, omtalade jag för de tappra gossarna
min kärleks historia, sade dem, att min brud befann
sig i min dödsfiendes våld, och frågade dem sedan:
»Viljen I nu med mig våga lif och blod för
hennes räddning?»
»Ja, vi vilja rädda henne eller dö!» ropade alla
enhälligt.
»Tack!» sade jag enkelt. »Jag vet, att I icke
kunnen svika ett gifvet ord och att ingenting är
omöjligt för en skara tappra bussar af vårt skrot
och korn. Vi skulle till och med kunna vara karlar
till att eröfra den der fästningen. Eller menen
I icke det?»
»Afgjordt!» ropade de med en mun och deras
bistra blickar bådade intet godt för fästningens
besättning.
»Nå, då gifva vi oss i Guds namn åstad. Trogen
visar oss vägen.»
Vi voro snart redo till uppbrott och ilade sedan
framåt, men vi kunde icke länge färdas ridande,
ty vi måste lemna vägen och stiga rakt uppför den
obanade höjden, hvilken var så brant och
otillgänglig, att ingen häst i verlden hade kunnat
beträda den från denna sida. Enligt Trogens ord
fanns der äfven en ordentlig väg, som ledde dit
upp, men för att icke blifva i otid sedde från fästet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
