Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han skämtande, att hon hade handfast och pålitligt
folk i sällskap.
Bland de qvinnor, som hörde till fru Karins upp-
vaktning, fanns en tjuguårig jänta vid namn Dorotea
Påfvelsdotter eller, som hon i dagligt tal kallades,
Dorti. Hon hade varit vid hofvet före Elin. De
bodde i samma rum, ofvanpå frustugan, der de till
och med på sista tiden fått dela samma bädd. Un-
der sådana omständigheter var det naturligt att många
förtroenden skulle gifvas, och icke minst från Dortis
sida, hvilken af naturen var öppen och upprigtig.
En dag i pingstveckan, då Elin kom upp på
kammaren, för att, som bruket var, löfva den stora
spiseln, fann hon till sin öfverraskning den alltid glada
och skrattande Dorti sittande på fönsterbänken med
den djupaste sorg målad i sitt vackra anlete,
»Hvad går åt dig, lilla Dorti?» frågade hon och
gick fram för att trösta henne.
Men Dorti ville ingenting svara på hennes vän-
liga frågor. Elin vardt slutligen trött på hennes jem-
mer, hvilken det tycktes lönlöst att söka stilla, och
gick förargad sin väg.
Sedermera på qvällen, då de skulle gå till sängs,
sade Dorti plötsligt:
»Jag har nu bedt alla de böner jag kunnat och
vår Herre har sagt mig att jag borde omtala allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
