Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
narne på de små kojorna vid foten af Brunkeberg
steg rakt upp i vädret och lade sig efter hand som
ett fint, genomskinligt töcken utmed sluttningen, me-
dan solen höjde sig mer och mer på himlen och
värmde den frusna marken samt tinade upp isen på
de många dypölarna och vattengroparna, der folket
strök fram. —
Något senare på dagen stodo Sten Eriksson och
några af hans vänner ute på trappan, som gick från
skrifvarstugan ned till borggärden.
»Det var, Gud bättre, ingen god början för oss
der uppe i dag», sade Anders Sigfridsson och säg
upp mot slottsfönstren.
»Nå, än sedan!» svarade Sten Eriksson kärft.
»Ett uselt regemente börja vi svenskar snart blifva
vane vid, för mycket af konst och snille, för litet
manlighet och sjelfbeherrskning . . .»
»När jag var i fält. ..» återtog Anders Sigfrids-
son, men han vardt genast afbruten af Hogenskild Nils-
son, som med en ström af ord, hvilkas mening dock
som vanligt knappt till hälften var möjlig att fatta,
förehöll de närvarande för deras långmodighet och
deras oförmåga att besluta sig för handling.
»Hvad vi skola göra?» skrek han, utan att i
minsta mån tänka på hvar de befunno sig. »Liksom
ett barn inte kan begripa att en dåre ej kan duga
till konung! Men här gån I som fromma lam och
låten uppsluka Er och Edra tjenare af detta glupande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
