Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och mannen som red hade tagit mitt hjerta och hade
det fånget i en liten ask, som han höll i handen, —
Så fort det bar af! . . . Men för hvarje steg skar
det till så häftigt och skärande i mitt hjerta .....
... Det sved som af eld! . . . Och hur jag sprang
för att få det åter! . . . Nej, vinden derute ilar ej så
fort! — Alltjemt var dock ryttaren före mig. — Jag
stapplade öfver tufvor och stenar, så att mina händer
voro blodiga, svidande. Då såg jag stora, djupa men-
niskomassor närma sig från det mörka fjerran. De
skola gifva mig rätt, tänkte jag, återskänka mig mitt
hjerta. Men allt efter som jag kom närmare hörde
jag, högre och högre, deras hånande tillrop — De
fleste buro Johans färger, du! — Jag vardt iskall af
skräck. Jag ville ropa högt, förbanna dem och alla
deras efterkommande! Men då försvann synen plöts-
ligt för mina ögon och jag vaknade.»
»Vi kunna fråga Benediktus», sade Karin Måns-
dotter, »han är klok på drömmar. Till dess, vill I
ej sjunga en visa?»
Konungen niekade med vemodig min, då hon
tog ned från väggen en liten luta, på hvilken hen:
nes namn var infattadt i perlemo och guld, samt
räckte honom den. Efter några vackra, melodi
ska öfvergångar och bizarra ackorder började han
sjunga. Och han sjöng om våren och dess knoppande
blomster, om deras kärlek, hennes skära fägring, om
sol och sommar och glada framtidsdrömmar, tills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
