- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
153

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fäderna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Sancte Marie!» började den förskräckte fransmannen, »hvad har händt ers majestät? Jag är alldeles utom mig af oro för eder höga person!»

»Öppna och följ mig! Lyd!»

Som en blixt for kammartjänaren till dörren, mellan hvars öppnande och slutande knappt tvenne sekunder förflöto.

Sålunda ensam på stridsfältet, kunde Fransiska numera draga sig undan i all maklighet samma väg hon anländt; men äfven hon hade för upprörda känslor att icke skynda.

Nästan som en karrikatyr på drottningens beskrifna häftighet stod Axel Oxenstierna, med sitt orubbliga lugn, vid ett fönster i audienssalen och såg ned på gatan. Till någon åtrå att snart erhålla företräde eller ledsnad öfver det fördröjda svaret fanns icke minsta spår, och tornuret i Storkyrkan slog den ena kvarten efter den andra utan att han ens upplyfte ögonen till visaren för att fråga honom huru många förflutit. Ändtligen hördes utropet: hennes majestät! hvarvid Kristina, omgifven af sin vanliga uppvaktning och åtföljd af tvenne sekreterare, inträdde.

Vördnadsfullt vände rikskansleren sig mot de ankommande, men hann ej väl fullända hälsningsceremonien förrän drottningen sade: »Den ovanliga tid på hvilken ni infunnit er, grefve Axel, för att begära audiens, i trots af förbudet att icke störa mina morgonstudier och oaktadt ni då vi sist träffades sade er ej vilja komma till hofs utan på nådig kallelse, förutsätter ganska viktiga anledningar; ty jag inbillar mig, att ni icke rest hit endast af åtrå att meddela, huru skörden utfallit på edra gods.»

»Jag skulle äga ett allt för dåligt minne,» svarade Oxenstierna, »i fall jag ej kom ihåg, huru gärna ers majestät fordom uppoffrat nöjen mot det tryckande besväret att sköta statens angelägenheter, och hoppas därjämte, att eder omgifning lägger underdånigt på minnet den framställda sens moralen om morgonstudiernas störande i oträngdt mål nu för tiden. Hvad jag har att underdånigt säga är icke utan betydenhet, men behöfver hvarken föras till protokolls eller angår etiketten.»

»Ni vill således ha ett enskildt samtal?» Härvid gaf hon tecken åt de öfrige att aflägsna sig och såg därunder förstulet på rikskansleren, för att utforska om han var förlägen, men träffade samma ogenomskådliga väsen som så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:38:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psadolf/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free