- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
178

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Portföljen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Ni har en obegriplig lätthet att skratta, min lärde herr doktor,» svarade Kristina. »Jag skrattar väl också ibland, men det löjliga blir rättnu så alldagligt, att det väcker vämjelse. Hvarthelst den vise vänder sina blickar träffar han endast egennytta och begär efter en skimrande höghet. Narren tror, att han lika skickligt kan bära purpurmanteln som sin brokiga kåpa; stoltheten krälar i stoftet för att göra sig behaglig hos makten; skönheten utbjuder sig till pris åt lättsinnet, för att kunna skryta af det största antalet eröfrade hjärtan; med ett ord människorna utgöra ett uselt släkte, och blott i ryktet finns något verkligt lif.»

»Denna lära har jag länge bekänt.»

»Men ni dröjer ändå rätt gärna i nådens solsken.»

»Hvad vill ers majestät väl att jag skall göra? Lifvet har så mycken köld, att blott dåren kryper i skuggan, då han kan få värma sig af vishetens sol. Mig pryda hvarken något högt ämbete, anor eller rikedomens glans; men jag saknar icke dessa flärdfulla förmåner så länge jag är nog lycklig att genom ers majestäts mun få samla skatter för min framtid.»

»Jag vet det, min vän, och just därför talar jag utan förbehåll i er närvaro. Så länge ni visar er vara en värdig lärjunge af den store Salmasius kan ni alltid räkna på min nåd.»

»Att denne filosof icke mer finnes vid ert hof, är en verklig förlust.»

»Ja, i sanning, och helst nu, då tidens förhållanden med hvarje dag invecklas. Den trögtänkta massan begär endast orimligheter. Något af sin så kallade nationalglans vill hon ej förlora, men kan icke höja begreppet därhän, att denna glans har sitt ursprung i ett lyckligt fördt krig, hvilket måste slutas, om landet skulle räddas från undergång, och att ryktbarheten endast bör underhållas genom odling af vetenskaper och konster. Dessa inbillar man sig kunna växa som tallkottar; hvarje uppoffring för deras skull får namn af slöseri, deras beskyddare hatas som obetänksamma veklingar.»

»Jag beklagar ers majestäts ädla hjärta.»

»Och däri gör ni rätt, ty det lider obeskrifligt.»

»Nordens islupna hjärnor förstå icke snillets uppoffringar. Att slumra i sysslolöshetens famn eller, vaknande ur dvalan, öfversvämma andra länder som en härjande lavaström,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free