Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hofcirkeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Med tiden torde han bli bra nog, ehuru han är af ett envist lynne och ogärna vill böja åt höger.»
»Ni har starka pretentioner. För min del fann jag honom charmant på förmiddagspromenaden. Det var som jag suttit i en gunga. Ni, herrar kavallerister par excellence, tåla ej den minsta motsträfvighet hos de arma djuren, på hvilka er reputation beror, och om jag varit en vanlig flicka, hade jag aldrig gift mig med någon utmärkt snäll ryttare.»
»Af hvad orsak skulle en sådan olycka vederfarits talangen, om jag i underdånighet vågar fråga?»
»Par Dieu, det är ju solklart! Den som dagligen öfvar sig att fordra lydnad lägger aldrig bort en så ljuf vana.»
»De förnämsta af vårt kön hafva dock med sina gärningar bevisat motsatsen.»
»I hvad måtto?»
»Mången prins, som tappert tumlar sin stridshäst, vågar anhålla om en drottnings hand, i hvilken spiran torde uträtta mer än en ryttarsporre.»
»Ni argumenterar icke illa; skada blott, att corps diplomatique gick miste om att höra svaret. Hädanefter befaller jag er inrida alla mina lifhästar, äfven i den händelse ni skulle befordras till en annan syssla än den ni nu innehar. Kom noga ihåg att ofta göra mig reda för deras framsteg, ty det generar mig att eftersinna, hvilken jag bör välja, när hofstallmästaren frågar hvilken som befalles.»
Lik en vindflöjel, snodde drottningen omkring på högra klacken, så att hon vände sig mot Adolfs original, och innan de ännu hunnit fullborda den djupa bugning som däraf blef en följd, hörde man: »Vi talte nyss om talanger; här äro tvenne utmärkta förenade. Min kära Mejbom, har ni slutat er afhandling om de grekers och romares tonkonst?»
»Uppränningen är åtminstone gjord, till ers majestäts tjänst.»
»I ett så ovanligt ämne är det lyckligt att vara grundlärd, ty svårligen finnes någon på stället hvars råd eller omdöme ni kunde begära.»
»Denna lärdomsgren är en af de kinkigaste; också smickrar jag mig med att ej hafva många rivaler.»
»Parbleu! Den som kunde säga detsamma. Och ni, monsieur Naudé, har ni ännu afgjort, huruvida danserskorna på ön Delos voro krönta med myrten eller murgrön?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
