Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— iS86 —
blev alldeles lött för hans ögon, och till och med röken tycktes honom röd.
Och han sade för sig själv: "Det är ju glödande eld! Hellre kastar jag mig
till marken och dör!" Hade det ej varit för Lygias skull, vars namn han
oupphörligt upprepade i sina tankar, skulle lian för länge sedan fallit till
marken. Snart kände lian ej längre igen gatorna. Iian förlorade medvetandet
mer och mer, han visste endast, att han måste fly, ty utanför staden väntade
Lygia honom, det hade ju aposteln Petrus lovat honom.
Han skyndade framåt som en drucken, vacklande från den ena sidan av
gatan till den andra. Plötsligt inträdde en förändring mer det förfärliga
eldhavet. Allt, som hittills endast legat ocli pyrt, bröt nu ut i ett enda
flammande bål. Ett häftigt vinddrag skingrade röken men kom miljoner av
eldgnistor att spruta upp. Vinicius sprang uu genom ett moln av eld, men han
kunde se bättre nu, och då han redan tänkte giva upp, säg han slutet på
gränden. Detta gav honom nya krafter, lian skyndade runt hörnet och befann
sig nu på en gata, som förde till Via Portuensis. Här förföljde gnistorna
honom ej längre. Han förstod, att han skulle vara räddad, om han kunde
nå Via Portuensis.
Vid slutet av gatan fick han åter syn ;.å ett moln, som stängde vägen för
honom. "Om det är rök", tänkte han, "skall jag ej kunna taga mig igenom."
Han samlade sina sista krafter. Tunikan, som glödde på flera ställen,
kastade han av sig och fortsatte naken, endast med Lygias capitium virad om
huvudet och munnen. När han kom närmare, märkte han, att det, som han
trodde var rök endast var damm, och han hörde ljudet av mänskliga röster
från andra sidan.
"Det är pöbeln, som plundrar husen", sade han för sig själv, men han
sprang i riktning mot rösterna. Där fanns det i alla fall människor, som
kunde bringa hjälp. I detta hopp började han högt ropa på hjälp. Men
det var hans sista ansträngning, ty sedan blev det ännu rödare för hans ögon,
hans krafter sveko honom, och han föll till marken.
Men man hade hört hans rop, ty två män skyndade emot honom med ett
vattenkrus. Vinicius, som endast segnat ned av trötthet, grep med båda
händer efter kruset och tömde det till hälften.
— Tack! sade han. Hjälp mig nu på fötterna, så kan jag fortsätta själv.
En av männen hällde vatten över hans huvud, och sedan lyfte de upp
honom och buro honom bort till sina kamrater, som undersökte honom
omsorgsfullt för att se, om han tagit någon skada. Denna vänlighet förvånade
Vinicius, och han frågade:
— Vem ären I, gott folk?
— Vi riva ned husen här, så att elden ej skall nå Via Portuensis, svarade
en av männen.
— Ni ha hjälpt mig, då mina krafter voro slut, sade Vinicius. Jag tackar
eder.
— Vi få ej neka någon vår hjälp, sade någon.
Och Vinicius, som ända sedan morgonen endast sett djuriska hopar, som
plundrade och mördade, betraktade uppmärksamt de omgivande och sade:
— Må Kristus belöna eder!
— Prisat vare hans namn! ropade en hel kör av röster.
— Linus.... ? frågade Vinicius.
Men han kunde ej uppfatta svaret, ty han förlorade sansen av
sinnesrörelse och utmattning. Han återkom till medvetandet först i en trädgård på
Codetanska fältet. En skara män och kvinnor stodo omkring honom, och den
första fråga, han kunde frambringa, var:
— Var är Linus?
Det var tyst en stund, men så hördes en välkänd röst:
— På andra sidan Porta Nomentana. Han begav sig till Ostrianum för två
dagar sedan. Frid vare med dig, o, persiske konung!
Vinicius reste sig, men sjönk åter tillbaka, di han såg Chilons ansikte
framför sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
