Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANNENS EGANDERÄTT TILL HUSTRUNS FÖRMÖGENHET. 143
lagliga: det första, benämdt per coemptionem (genom köp),
bestod uti att öfverlemna qvinnan, med kropp och
egendom, i mannens våld; eller också kunde, i händelse hon
var erkänd dotter af en patricier, en religiös ceremoni,
en confarreation, ett så kalladt romerskt offerbröllop, gälla
såsom köpeafslut, utan att detta likväl ändrade något i
mannens besittningsrätt. Den unga adeliga jungfrun
framträdde vid sin brudgums sida inför Jupiters öfversteprest,
åtföljd af tio vittnen; hennes hufvudbonad hade formen af
ett torn, liksom vestalernas, hon bar på hufvudet mejram
och en krona af jernört (Verbena officinalis), en purpurslöja
nedföll öfver hennes ansigte, en gördel af bomullstyg
fasthöll hennes hvita tunika. Då hon närmade sig
öfverstepresten, emottog hon från hans hand en kaka af finaste
mjöl, vatten och salt, hvilka hon delade med sin man;
efter detta slags kommunion, var hon att anses såsom ett
med honom, det vill säga att hon uppgick helt och hållet
i mannen: besittningsrätten till den förmögenhet hon
redan egde, rättigheten till de egodelar som möjligen skulle
komma att tillfalla henne, räntornas och öfriga inkomsters
förvaltning, öfverlåtelsen af all fast egendom, makten öfver
hennes egen person, allt öfvergick från fadrens händer i
mannens l). Hon var i hans ego, enligt den romerska
lagens kraftfulla uttryck. Men jemte detta giftermål, per
coemptionem eller genom offerfest, ingick man en annan
äktenskaplig förening, vida mera öfverensstämmande med
rätt att fordra af hustrun bestod uti att hon skulle sköta all spånaden.
Hvad mera är, såväl de borgerliga som de religiösa lagarne gåfvo helgd åt
dessa privilegier, och under de högtidliga fester, som man instiftat och
firade till hustrurnas ära under namn af Matronalia, skulle hvarje man, då
han mötte en gift hustru, gå ur vägen för henne. Man inser att då
qvinnans ställning i det äktenskapliga lifvet stöddes på sådana grundvalar, den
naturligtvis måste antaga en egendomlig prägel om icke af fullkomligt
oberoende, så åtminstone af allvarlig värdighet, och den romerska makan
erhöll det vackra namnet matrona, som på en gång uttrycker dygd och
inflytande.
’) Mulier viri conveniebat in manum, et vocabantur hæ nuptiæ per
coemptionem, aut per confarreationem. (Gaius, III, 24. — Boethius).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
