Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:–––––––––––––––––––––––––––––––– -upp.
144 MAKAN.
den romerska familjens grundval. I stället för att inträda
i sin mans slägt*), stannade hustrun ofta qvar i sitt
fädernehem (detta var en följd af den oerhörda faderliga
myndighet hvarom vi förut nämnt). Detta leder oss till
en märkvärdig slutsats i fråga om qvinnan: hennes
oberoende ställning såsom hustru utgick från hennes beroende
såsom dotter. Först och främst skulle fadren utbetala åt
henne en hemgift, på det att hon sjelf måtte kunna
bestrida sina husliga omkostnader: detta var en första
eganderätt. Sedan, efter fadrens frånfälle, ärfde hon sin andel
af boet; hon bestämde efter behag öfver denna tillökning
i förmögenheten, styrde och ställde dermed såsom hon
sjelf för godt fann, egenmäktigt och utan mannens
inblandning. Han egde ingen förvaltningsrätt deröfver lika
litet som rätt att tillgodogöra sig något af hustruns
penningar, eller att göra sig till nytta hennes egendom.
Vanligen fanns det i huset en trogen slaf åt hvilken denna
förvaltning anförtroddes, och öfver denne slaf rådde
ensamt husmodren; åt henne aflemnade han sina räkenskaper,
åt henne lemnade han de penningar han inkasserat såväl
för den afyttrade säden som för boskapen; han benämndes
vanligen hemgiftsslafven 2). I full besittning af sitt
fädernearf, oberoende i alla afseenden i fråga om handhafvandet
af sin egen ärfda förmögenhet, stod hustruns välde inom
det husliga området sålunda i jemnhöjd med mannens,
och tyvärr ofta nog rådde hon der alltför mycket. Mången
gång kunde det hända att mannen för att erhålla en
summa penningar måste ingå på vilkor temligen menliga
för hans husbondevälde3); eller såg han sig föranlåten att
söka förleda eller narra 4) hemgiftsslafven för samma ända-
’) Duæ formæ sunt uxorum: una matrumfamilias earum quæ in
manu convenerunt; altera, earum quæ tantummodo uxores habentur.
(Laboulaye, sect. II, kap. 2).
2) Plautus, Asinarius, I och IV akt.: »Dotalem servum Sauream uxor
tua adduxit, cui plus in manu sit quam tibi.»
3) Idem, ibid.
4) Idem, Aulularius, akt. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
