Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oberäknadt de förbindelser, som sålunda tillfälligtvis uppstå, äro de naturliga
rättigheter, som tillkomma livarje menniska: 1) Rätt till lif d. v. s. att icke
skadas till lif eller lemmar. 2) Rätt till frihet, att ej tvingas i bruket af
kropps-och själskrafter. 3) Rätt till lieder, att ej beröfvas sitt goda namn och rykte.
4) Rätt till egendom, att förvärfva sig medel till uppehälle och beqvämlighet,
samt behålla dem fredade for andras intrång. 5) Rätt till hemfrid, att ej störas
i de förhållanden, som tillhöra äktenskaps-, fÖräldra- eller husbondesamfundet.
6) Rätt till försvar, att om dess rättigheter ofredas försvara sig och erhålla
upprättelse. 7) Rätt till skydd, att om hon blifvit förolämpad fordra säkerhet för
framtiden att sådan ej förnyas, och till det ändamålet tvinga våldsverkaren att
med sig ingå i borgerligt samfund.
Stnisrnit eller samfundsrätt är beskrifning på de rättigheter, som
tillkomma menniskan såsom tillhörande ett borgerligt samfund, hvarmed förstås flere
menniskors sammanlefnad under erkänd öfverhet. Ett samfund består således af
styrande och styrda. Den eller de, åt hvilka makten att befrämja samfundets
välgång är uppdragen, kallas Öfverhet, alla andra äro undersåter, och alla
tillsammans medborgare, d. ä. medlemmar af samma borgerliga samfund, der regenten
sjelf står under lagarne lika väl som livarje annan.
Anledningen till borgerliga samfunds inrättande är att finna uti menniskans
behof af inbördes hjelp, jemte ett i naturen nedlagt begär att söka hvarandras
sällskap. Ändamålet dermed är att beskydda alla samfundsmedlemmars rättigheter
samt att undanrödja alla hinder för menniskors samfäldta framskridande till yttre
välstånd oah sedlig förädling.
De rättigheter, menniskan i egenskap af samfundsmedlem eger, äro till arten
desamma som i naturtillståndet, men de blifva till en viss grad inskränkta genom
sjelfva samfundets natur och ändamål. De bestå uti: 1) Rätt att af staten fordra
skydd till lif och lemmar; men dervid uppkommer skyldighet att, då
samhällslagen och statens väl så fordra, våga och äfven uppoffra bägge delarne. 2) Rätt
att vara fri; men denna frihet måste så inskränkas, att äfven andra kunna vara
lika fria, och friheten förloras om den missbrukas till andras förfång. 3) Rätt
till heder, men med vilkor, att om den förnärmas, endast på lagenligt sätt fordra
upprättelse. 4) Rätt att fordra beskydd för lofligt förvärfvad egendom; men af
denna måste lemnas ett årligt bidrag till statens och dess inrättningars
underhåll. 5) Rätt att fordra beskydd för utöfvande af äktenskaps-, fÖräldra- och
husbonderättigheter; men med förbehåll att dessa ej missbrukas.
Setieifira.
De pligter, genom hvilkas utöfvande menniskan alltmera kan fullkomna sig
uti såväl kroppsligt som i synnerhet andligt afseende, finnas med de naturliga
lagarne inskrifna i hvar menniskas själ, och till deras utöfvande fordras ingen
annan ansträngning än en fast vilja. Summan af deras hela innehåll ligger i
de orden: känn dig sjelf/ Deras utöfvande består i nyttig verksamhet på den
plats, hvar och en innehar, och denna verksamhet utgör hvad vi kalla dygd.
En overksam munkhelighet är ingen dygd, lika litet som att försumma de göromål, som
tillhöra ens kall för att verkställa hvad man antingen icke förstår, eller ock icke har hvarken
rättighet eller skyldighet att befatta sig med. Endast i sin sak kan hvar och en vara nyttig för
sig sjelf, och derigenom äfven för andra, d. v. s. för hela samhället. Jemte denna verksamhet
bör hvar och en söka så många kunskaper, som för honom äro möjliga att inhemta. Af dessa
båda, arbetsamhet och upplysning, som utgöra rötterna, uppväxa sedan alla andra dygder, bland
hvilka de förnämsta äro gudsfruktan, måttlighet, rättvisa, välvilja.
De till sedeläran hörande pligterna äro af tre slag nämligen: pligter emot
Gud, pligter emot oss sjelfva och pligter emot andra.
M*ligier e»not Gurt. Härmed förstås vissa tänkesätt, känslor och
handlingar, hvilka böra utmärka vårt förhållande till Gud såsom vår upphofsman och
högste välgörare. Såsom förnuftiga skapade varelser åligga oss dessa pligter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
