Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I mindre skaln kan en sådan göras af en flyttbar låda. En annan dylik
inrättning kallas latenta magica (troll-lykta) och utgöres af en aflångt fyrkantig låda,
i hvars ena ända är en tub med glaslins uti och midt deremot i andra ändan
en spegel; mellan tuben och spegeln brinner en låga. Om nu en glasbit, på
hvilken en figur är målad, hålles för spegeln så, att denne kastar bilden deraf
på tubens lins, så synes samma figur utanför på en vägg eller, om det är mycket
mörkt, i sjelfva luften. Figuren kan göras större eller mindre genom att flytta
ritningen närmare eller längre ifrån spegeln. På detta sätt kunna hvilka
spöksyner som helst framställas. Hela inrättningen behöfver icke vara större än att
den beqvämt kan rymmas i en ficka.
Likasom vi sett färgerna ligga i ljuset, sl märkes äfven bland ljusets egenskaper den, att
borttaga färger frän döda kroppar och gifva färger ät lefvande. Linne, olja med liere andra ting,
som utsättas för solljuset, blekas, d. v. s. förlora sina färger och hli hvita; lefvande växter, som
insättas i en mörk källare, förlora deremot sina färger i brist pä ljus.
Hvilka herrliga bevis pä den store Skaparens allmakt, vishet och godhet framställa sig icke
i ljuset, likasom i allting aunatl Utan ljus skulle vi endast genom känseln kunna urskilja oss
omgifvande föremäl, och all den njutning skulle för oss gä förlorad, som nu kommer oss tillgodo
vid ketrnktande af den blä himmelen och den af i oändlighet skiftande färgpraktbepryddajorden.
Den gröna färgen är den mest välgörande för vära ögon och äfven den allmännast rädande.
Genom att tilldela menniskan förmåga att förstärka ljusets verkan medelst synglas har Gud
tilllåtit oss att blicka ganska djupt iu i skapelsens underbara verk; teleskopet har öppnat de
omätliga rymderna och framställt hvad der förut var fördoldt, och mikroskopet har meddelat kunskap
om nya varelser omkring oss, om hvilkas tillvaro ingen förut ens hadc någon aning.
Ifinønelisitt. Så kallas en egen naturkraft, som företrädesvis finnes uti
en stenart, hvilken träffas i jerngrufvor och kallas magnet, af staden Magnesia,
der han lär blifvit först upptäckt. Hos denna sten visa sig två olika fenomen:
det ena är att han drager till sig jern, som kommer i hans grannskap och
befinner sig i lätt rörlighet; den andra är att han alltid vänder en viss punkt åt
norr och den motsatta åt söder, så vida han kan fritt och utan hinder röra sig.
Dessa punkter sitta i ändarne, om han är aflång och kallas magnetens poler.
Magneten är cn art jernmalm af svartgrå färg och förekommer i så stor ymnighet uti
Sveriges berg, att han icke sällan användes vid jerntillverkningar. Den magnetiska dragkraft,
som ligger i denna sten, yttrar sig starkast vid polerna. Utom jern verkar denna kraft äfven
på några andra metaller, såsom nickel, kobolt, krom och mangan; vid betraktande af denna
märkvärdiga naturföreteelse vilja vi dock ensamt hålla oss till hans förhållande till jernet.
Om man närmar en magnet till en hög jernlilspån, så uppresa sig dessa och vända sm
längdriktning efter magneten ; föres han iinnu närmare, så hoppa en del spånor upp och fästa sig
vid honom, med sin längdriktning frånvänd, så att de stå som borst på hans yta. Xeddoppar
man ena ändan af en magnetstång i jernlilspån, så betäckes han helt och hållet af spånor, som
fästa sig så hårdt, att de endast med möda kunna lösgöras. Upphängcs en jerntråd eller annan
jernbit i ett snöre, så kommer denna i rörelse vid en magnets annalkande och fäster sig vid
honom då de komma i beröring. Ar ett jern fast, men en magnet i dess grannskap rörlig, så
närmar han sig å sin sida till jernet; äro begge rörliga, t. ex. flytande på qvicksilfver, gå de
hulfva vägen hvar tills de träffas och häfta vid bvarandra. Lägges en magnet i jernlilspån eller
strös sådan öfver houom, så häfta största mängden fast vid polerna och blott obetydligt på midten.
Ett jern, som vidrör en magnet, blir sjelft magnetiskt och drar i sin tur annat jern; så kan t. ex.
vid cn synål, som med ena ändan hänger fast vid eu magnet, en annan fastas i dess andra ända,
vid denna en tredje o. s. v.
Magnetens dragkraft, som minskas med nfständets ökande, förändras deremot icke genom att
andra kroppar belinna sig mellan honom och jernet, Om en synål eller en strnmpstirka lägges
löst på ett bord och en magnet föres under skifvan, så följer den förra alla den sennres rörelser.
Lägges cn glasskifva eller ett papper öfver en magnet och derpå strös jernlilspån, så ordnar sig
denna i regelbundet böjda linier från den ena polen till den andra. Endast en jernplåt förorsakar
afbrott i magnetismens verkningar, emedan en sådan sjelf upptar densamma.
Den andra af magnetens egenskaper är om möjligt ännu mera märkvärdig: fritt sväfvande,
vänder han sin ena pol mot norr och den andra mot söder, och man kallar dem derför
magnetens nordpol och sydpol; dessa ombytas aldrig, utan förbli alltid desamma.
Del är ofvan niimndt, att då ett jern vidrör eu magnet, blir detta sjelft magnetiskt; mjukt
jern mottager blott i ringa grad denna kraft, som åter upphör då magneten aflägsnas; men stål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
