- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
128

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128’

icke Karins klena helsa lida af den förökade
verksamhet hon ämnade henne? Hvar skulle hon sedan
göra af barnen en gång när Karins undervisning måste
upphöra ? Skulle hon komma ut med att på ett eller
annat sätt göra folk af dem? Se der frågor och
funderingar nog för hennes lilla hufvud, helst i den
nedslagna sinnesstämning besöket hos Ebba alstrat. —
Gerna skulle hon talat med farbror Adrian om sina
bekymmer; men dels fruktade hon alt förleda den
välvilliga vännen till någon, äfven den minsta utgift,
då han snart ändå skulle få många sådane for sin
blifvande bosättning, dels kom hon ihåg, att det är
för dylika fall det heter:

"Låt din venstra hand ej veta

Hvad den högra handen gör."

Dagen förut hade hon likväl talt med någon om
den eländiga familjen; men detta var emedan det
syntes henne en pligt, och utan att nämna, att hon
gjort eller ville göra något för densamma. Det var
nemligen lion som föranledt kyrkoherdens besök hos
den sjuke, derigenom att hon sjelf gick till honom
och bad honom uppsöka detta olyckliga får af sin
hjord.

— Min nådiga frökens bön vill jag visst icke
undandraga mig att uppfylla, — hade kyrkoherden
svarat, i det han på det artigaste bugade sig och
tryckte hennes hand. — Men i allmäuhet har jag
tagit för princip att aldrig gå till sjuka, då jag icke
blir ordentligen å embetets vägnar kallad. Aldraminst
ginge jag väl till det der byket, ty de äro
sannerligen det värsta utskum som finns på Guds gröna jord!
De förtjena ej att en hederlig menniska sätter foten
inom deras dörr; och vore jag ej prest, så skulle jag
anse för en skam — — Men den svarta roeken har
det goda med sig, att han kan krypa in i alla hål
utan att smutsa ner sig, ha-ha-ha! Ja-ja, lilla nådiga
fröken, för frökens skull skall jag gå. Jag kunde väl
krypa genom eld och vatten för den vänliga bönen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free