Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261’
verkligt sjuklig anländt. O! hvilken tid af bitterhet
denna första, då febersjukdom rasade i blodet och
tröstlös sorg i själen. Ty af en serdeles otur kommo
ett par bref från hemmet att oförsvarligt fördröja sig
på vägen, så att öfverstinnan ej på länge fick den
lindring hon kunde haft af att veta sin make räddad
från svåraste delen af sin börda. Hennes
moderskärlek led vid denna tid äfven af’ ett annat sår som
icke var stort mindre smärtsamt än det som sonen
tillfogat henne. Ty ett hjerta som blöder behöfver
dubbelt sina älsklingars ömhet; och hon såg sin
Thérese i stånd att under bekymrens dagar öfvergifva
henne för att — göra en lusttur till Italien!
Ett par af deras nya bekanta, en rik engelsman
med fru, hade fått det infallet att bjuda Thérese med
sig på den färd söderut hvarmed de ville sluta sin
kur, och hon ville ingenting heldre än följa dem,
ehuru hennes kur ännu var långtifrån slutad.
Hennes påstående, att man omöjligt kunde ha gagn af
någonting så horribelt som Carlsbaderlifvet, vann ökad
styrka af sorgposterna hemifrån och modrens deraf
föranledda sjukdom, och hennes begär att resa
stegrades i den måu det bort försvinna.
• — Jag är alldeles säker på, — sade hon, — att
Italiens luft och ingenting annat är hvad jag
behöfver för att bli frisk; och jag känner att jag dör, om
jag måste fortfara att vara ett sönderslitet vittne till
all denna jemmer och klagan. Mitt hjerta är alltför
vekt att stå ut med så mycket lidande; jag kan icke,
så fysiskt försvagad som jag nu är, uthärda att se
mammas sjukdom, sorg och tårar. Lilla älskade mamma,
jag är alldeles förtviflad öfver att allt detta liändt.
Jag gråter helt säkert mina ögon förstörda och kan
aldrig förlåta Eugene att han på detta sätt störtat
mamma och oss alla i förtviflan. Men inte blir det
onda mindre deraf att kyrkogården i backsluttningen
härute blir min graf, att mamma innan afresan
härifrån nödgas gömma sin dotter i don fremmande
jorden ? Ack nej! mamma kan ej vilja detta. Men jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
