- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
265

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

265’

vara död och. borta. Det var ej så litet af hennes
gamla menniska som gick och spökade med i nitet
och ifrån mot verld och flärd. Omständigheterna
tvingade henne att lemna sin glada rol på sällskapslifvets
theater, och i stället för ett förödmjukande afsked gaf
hon glans åt sitt afträdande genom denna högtidliga
förkastelse af både rolen och scenen. Hon blef väl
icke from endast och allenast för att paradera med
sin fromhet, men det fägnade henne likväl att
paradera dermed. Hon drog stundeligen i falt mot
högfärden och sjelfviskheten, men denne gamle Adam
uppenbarade sig ändå beständigt i både hennes tal
och handling.

Yan att se sin älskade make böja sig under
hennes, visserligen med all den yttre bildningens decorum
förda, men likväl i grunden rätt despotiska spira, ville
hon för ingen del att detta nu skulle blifva
annorlunda. Då det som varit ledt för henne blifvit ljuft,
fordrade hon att det genast skulle bli så äfven för
honom; och detta’fastän hon ej nu, såsom förr, sökte
behagligt locka honom dit hon ville. Förr hade hon
dolt jernspiran under smekets och smickrets blommor,
men detta föraktade hon nu; det var ett lättsinne,
ett hyckleri som hon ej kunde tillåta sig. Och dock
ville hon alldeles icke tillåta den stackars öfversten
att finna oket tryckande! ~

Vi sade att hon framhöll sina nya åsigter till
allmänt behjertande, och detta naturligtvis med den
verkan, att vänner och bekanta sedan flydde henne
lika mycket som hon verlden. En stor del af
Sjö-viksborgs-verlden hade redan betraktat henne och
hennes hus med helt andra ögon sedan det blef kändt
att lyckan svikit familjen; men från det hon
uppträdde såsom nu, kunde man ej ens tåla se de förr
så kära vännerna på nära håll. Beställsamma tungor
sysselsatte sig väl mer än någonsin med dem, men
tungornas respektive egare drogo sig långt ifrån dem.
Man hade i en hast blifvit ofantligt klarsynt öfver
Ada. 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free