Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Språkljud och rättstafning - 20. G - 21. H - 22. J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 27 —
beskafEenheteD af den vokal,
framfor bvilken g bar sin plats, samt
ordens mer eller mindre
vidsträckta användning i vårt språk.
Anm. 7. Orden morgnar och
morgse (af morgon) uttalas
merendels mornar och morse, hvilka
former jämväl förekomma i skrift.
Anm. 8. I orden hagtorn,
humbug, hagla,
kågelspelare,rag-la och ögla skrifves g enkelt,
ehuru det ofta höres som långt.
Anm. 9. Benägenheten att i
samtalssspråket utelemna g inuti
och i slutet af ord: att säga t.
ex. »arti», »artihet», >da>, »ettria»,
»ja>, »skamlia» i st. f. artig,
artighet, dag, ettriga, jag,
skamliga, bör motarbetas. .1
öfver-ensstämmelse med uttalet skrifves
dock numera roa (icke »roga»)
och snöa (hällre än »snöga»).
Jfr äfven dan och dar för
dagen och dagar, ta och tar för
taga och tager.
21, H betecknar Ä-ljudet, som
alltid skrifves med denna
bok-staf. Detta tecken ingår för
öfrigt i en mängd
sammanställningar: hj = j, hv = v, ch = k
(ck), sj eller tj, dh = d, gh =
g, kh = k, ph = f, rh = r, sh
= sje, th — t och wh = v.
Anm. 1. I några ord (efter
vokal) är h stumt, t. ex. allah,
Böhmen (Bömen), fellah,
Jeho-vah (som dock numera tämligen
allmänt skrifves Jehova), Mah-^
mud, Mähren, ah, åh.
Anm. 2. Fordom nyttjades
h mycket ofta efter vokaler
såsom beteckning för att dessa
voro långa. Man skref sålunda
t. ex. »ahb, »ahnor»,»dahl»,»kohl».
»pihl», »ståhl», »åhl», »åhra», »åhs»
och ännu för ett par årtionden
sedan ganska allmänt (häst-)
»mahn», »mehn» (skada), »mohn»
(= mån), »mohr» (pl. »mohrer»),
»rehn» (-djur), till skillnad från
man (pl. män), men (konj.), mon
(af mo), mor (moder), ren (adj.)
och (åker-)r«n. Deraf eller i
analogi dermed de stumma h,
som ännu tillhöra vissa
familjenamn, exempelvis Ählquist,
Ahl-strand, Bruhn, Dahl, Dahlgren,
Gahm, Gahn, Ihre, Pihl, Rehn,
Ståhl, ühr. Wahlberg.
Anm. 3. Genom vårdslöst
uttal inskjutes, särdeles i sång,
ett h, der ett sådant ej bör
finnas (»FörnyAa du vårt sinne
Ai detta ny^a hkn o. d.).
Sådant bör omsorgsfullt undvikas.
Anm. 4. I några
landskapsmål (Roslagen, Dalarna m. fl.)
förekommer den egenheten att
h framför vokal uteslutes, men
deremot insättes, der det icke
bör finnas. Ex. »are», »eta»,
»icka», »ägg» i st. f. hare, heta,
hicka, hägg; »halm», »hut», »hägg»
i st. f. alm, ut, ägg.
22» j betecknar dels j-ljud,
dels (i franska ord) sje-\jud.
Om dj, gj, hj och Ij se nedan.
Om skj och stj se SJe-ljudet
(85. 2 o. 3).
Om kj och tj se Tje-ljudet
(86. 2 o. 3).
J skrifves aldrig dubbelt,
/-ljudet tecknas:
1. I de flesta fall med j, t.
ex. jagt, jakt (icke »yacht»), jäf
(invändning; jfr gäf, dyrbar,
dugtig, bra), jäfva, jägta, jänta
(1. gänta), järf (filfras; jfr djerf).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
