- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
35

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Språkljud och rättstafning - 26. N - 27. P

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 35 -

26» N betecknar «-ljudet samt
— dels jämte g {ng), dels
ensamt — äw^-ljudet. — I spanska
språket betecknas nj med h, t.
ex. Coruna (läs »korunja»).

iV-ljudet skrifves alltid med
n, t. ex. nål, nypon, kände.
Långt n skrifves enkelt
a* Framför böjnings- och
af-ledningsändelser, som börja med
konsonant, utom -het» Ord på
dubbelskrifvet n bibehålla denna
stafning framför
böjningsändel-sens 8. Ex. kände, känd, känt,
hände, händt; mins (af minnas),
qvinsperson, bränhar, qvinlig,sin-’
lig, granskap, kunskap, gynsam,
missunsam, varkunsam.
Deremot brunnsdrickning, brännsår,
grannqvinna, rännsnara, sinnrik,
spannrem, tennstop, stinnhet,
tunn-het m. fl. Uti imperf. af finnas
skrifves ömsom fanns och fans.

b* I följande enkU ord:
an-(komst, -märka, -taga), den, din
(ömsom långt och kort), en
(ömsom långt och kort), han, hon,
igen, in, kan (af kunna), lön
(doldt ställe; jfr Zönn-träd), man
(plur. män), ma% (pron.), men
(konj.), min (ömsom långt och
kort), mun, mån’ (bättre månn’),
sin (ömsom långt och kort),
sven, Sven, ton (handelst.), vän
och än.

c» I sammansättningar med och
afledningar af ofvan uppräknade
ord {munvig, vänfast, manskap,
vänlig) äfvensom i följande:
all-mänj bränvin (men brännmärka,
brännstål), Danmark, Finland,
Finmarken, Finspong {-spång),
fruntimmer, fänrik, Gunborg,
Gunhild, Gunlög, Henrik, Jön-

köping, kungöra, känspak,
Linköping, Untyg, länstol {ländstoV),
måndag, qvinfolk, qvinkön,
ran-saka, runstycke, spanmål, söndag,
ungefär.

Anm. 1. I forna tider
betecknades långt n ofta med ett
streck öfver bokstafven, t. ex.
»fina», »saning».

Anm. 2. N bör uttalas
framför j, t. ex. i njugg, njure, njuta,
Njurling.

Anm. 3. Drottning har i
talspråket biformen »dronning»,
hvil-ken dock ej nyttjas i skrift.

Anm. 4. Fjerdedel har i
talspråket och någon gång i skrift
biformen fjemdel.

Anm. 5. Vinnlägga bör
stafvas med två n.

Anm. 6. Man bör skrifva
jämngod, jämnlik, jämnstark o.
s. v., derför att ett n höres i
dessa ord, åtminstone i vårdadt
språk. Deremot jämföra, jäms,
jämte o. s. v., i hvilka intet n
höres.

Anm. 7. Vanligast och
riktigast är att skrifva nämnd (subst.
och partic.) samt namn< (supinum
af nämna), men hämd.

27. P betecknar p-ljud och
stundom, tillsammans med h,
f-Ijud samt med s 5-ljud.

P-ljudet tecknas med p, t. ex.
på, djup, döpte, klippte, klippt,
knappt, öppna, löpning, öppning.
Jfr dock B (16. Anm. 3).

Märk orden apelQ. appel),
apel-kastady biskop {biskopen,
biskopar), bröllop (stundom bröllopp,
vanligen brölloppet, brölloppen),
isop (men rörsopp), senap,
üp-land, Upsala (stundom Uppland,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free