- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
46

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Språkljud och rättstafning - 39. Långt konsonantljud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 46 -

1. I slutet af ord, äfven
sammansättningsdelar, som stå i
början eller inuti ord, t. ex. snabb,
gadd, vidd, fåll, borr, vett;
vallgosse, barrträd, vinkallskåL —
J skrifves alltid enkelt.

Undantagen uppräknas under
bokstäfverna B, G, K, M, N, 1%
8 och T.

2. Mellan två vokaler, t. ex.
Ebbe, fadder, egga, eller, glömma,
vinna. — J skrifves äfven i detta
fall städse enkelt.

Undantagen uppräknas under
bokstäfverna D^ M och P*

3. Framför böjningsändelsen
s (genitivens s och passivmärket),
t. ex. gadds, daggs, alls, brunns,
slotts, dracks, hälls (= hälles),
släpps (= släppes). Jfr M o. N.

På samma sätt framför
än-delsema -lig och -Ung med
föregående s, t. ex. kittslig, kroppslig,
rättslig; brottsling, skyddsling,

4. Framför ändelser, som börja
med konsonanterna I, n, r,
således ord på -la, -le, -lek, -lig,
-Ung; -na, -ne, -nad, -ning, -när;
-ra, -re, ändelser som börja med
j med föregående p eller t samt
ändelserna -bar, -dom, -het, -sam,
-skap. Ex. bettla, kittla, nässla,
uggla, huckle, hvasslek, hygglig,
krasslig, mässlin g,ättling; bottna,
teckna, tröttna, vissna, vittne,
mättnad, byggning, qvittning,
tullnär; bullra, glittra, sqvallra,
bättre, yttre; hyppja, làppja,
gyttja, kättja, lättja, nyttja, vittja;
hållbar; trolldom; snabbhet,
visshet: stillsam, villsam; sällskap.

Undantagen uppräknas under
konsonanterna D^ K« L^ M^
N, By S och T.

6. Framför böjningsändelserna
-d, -de, -t och -te efter b, g, k,
I, p, r och s. Se nedan.

B. Enkel konsonant såsom
tecken för långt medljud nyttjas

1. I stamord framför annan
konsonant, t. ex. folk, fors, sats,
smuts, vits.

Anm. I upptäckt skrifves ek.

2. Framför andra ändelser än
de ofvan (A. 4) uppräknade,
således de, som börja med d, g,k,m,
s, t samt j, utom efter och L Ex.
bygd (subst.), dygd (af duga);
fradga, stadga, vidga, vredgas;
dyrka, halka, idka,svalka;fetma,
sötma; vitsa, ilska, lufsa, rensa,
brådska, dolsk, rädsla; drägtig,
rikta, trakta, tukta,vakta;skönja,
vilja, värja.

Anm. Om stamformens korta
slutkonsonant blir lång framför
en tillkommen böjningsändelse,
så bibehålies enkelteckningen, t.
ex. dags (icke »hur daggs»), hvars
(af hvar), högt (af hög), skogs
(icke »till skoggs»).

3. Framför
böjningsändelserna -d, -de, -t och -te efter m
och 7]. Se nedan.

€• Körande lå7igt medljuds
teckning framför
böjningsändelserna -d, -de, -t och -te — d. v. s.
uti imperf ektum, det passiva
parti-cipiet och supinum af vissa verb
samt obestämda formen neutr.
sing. af de flesta adjektiv — äro
för närvarande mycket olika
åsig-ter rådande och mycken oreda
gängse.

Lämpligast, äfven nr fonetisk
synpunkt (särskildt med af seende
på imperf ek tformema), torde vara
att i dessa fall, såsom länge var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free